Doften av allt rent

2 05 2010

Äntligen fick jag igång mig själv. Tiden har ägnats åt att dammsuga och putsa och feja, precis sådär lagom så att jag slipper reta mig på att det är för stökigt eller smutsigt. Precis lagom så att jag inte tyckte det var allt för tråkigt att ägna mig åt det. Precis sådär lagom att det känns gott i hela mig när jag väl satte mig ned.

Det var det vanliga dansen mellan mig och djuren, där jag gick åt vänster och de synkronicerat åt höger eller bakåt eller helt enkelt bara försvann från lägenheten på ett sätt som jag kanske trodde att katten kunde göra men som jag för mitt liv inte kan förstå att hunden mäktar med. Hur 50 kilo hund kan bokstavligen försvinna från jordens yta mitt framför ögonen på mig slår mig med den allra djupaste häpnad.

Men nu sitter jag här och djuren orienterar sig bland allt det rena och ägnar sig, var för sig, åt att omintet göra mitt arbete. Fast strunt i det, säger jag åt mig själv. De är ju så söta och trivsamma. Men nog ska jag ta med mig borsten nästa gång jag går ut med hunden. Så att lite av all den där pälsen hamnar ute i världen istället för här inne.

Om jag nu kommer ihåg det.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: