Mitt städande jag

5 05 2010

Aj. Jag är trött, har lite lagom ont mest överallt men i ryggen i synnrlighet. Gårdagen tillbringades under hårt arbete. Jag veeet. Jag, arbeta? Hårt? Jomen. Serru. Här har det putsats och fejats hela långa gårdagen. Eller, nu överdriver jag. Igen. Så klart. Men nog blev det lite pyssel med att hjälpa mina vänner med en flyttstädning. Kroppen var behagligt tung och trött igår när jag och Kita slutligen ramlade in till en entusiastisk Chips, katten.

Jag var övertygad om att jag skulle somna på stört när jag gick till sängs men som vanligt när jag varit lite i farten på dagen så var det oerhört svårt att somna. Men när jag väl vaknade i morse så var det lika svårt att vakna ordentligt. Håhåjaja. Men när jag kom ut i köket och skådade min nya micro som jag fick av mina vänner igår så blev det mycket lättare att tänka glada tankar.

Förövrigt så var gårdagen rätt så rolig den med måste jag säga. Det går bra att ta i lite då och då om man får skratta under tiden har jag fått för mig. Idag så kommer jag nog inte skratta så mycket tror jag, men det är nog lika bra det. Den där förlamande tröttheten som lever i mig kommer alltid fram när jag försöker leva ett normalt liv. En dags aktivitet får betalas med tre dagars total utmatning. Men återigen, det var det värt.

I morgon väntar terapi och jag hoppas vid gud att kropp och själ ska vara redo för det hela. Eller, kroppen kan man ju oftast dra med sig på några värktabletter, men det kommer ju alltid till att få med sig själen med. Det räcker ju med att jag ska gör en sådan sak som att göra något viktigt en dag för att hela jag ska bli småtokig. Ångest är inget man bjuder in, den tar sin plats oavsett vad man vill. Men nu har jag haft några riktigt bra dagar, kunde till och med äta tillsammans med vännerna igår. Något som för ett och ett halvt år hade varit omöjligt. Något som var omöjligt bara för några dagar sedan när de var här och jag var tvungen att gå och lägga mig en stund för att lugna ner ångestattacken när jag hade försökt äta tillsammans med dem. Social fobi i dess största glans.

Nä, idag så får bara ångesten inte ta någon plats. Jag ska ut i världen med Kita, vandra i den bleka vårsolen och känna den frihet det ger att faktiskt våga sig ut utanför lägenheten nu för tiden. Nykter alltså.

Annonser

Åtgärder

Information

3 responses

6 05 2010
Cattis

Ha ha ha!
Nu är vi båda Worldpressare!

Jag bloggar numera på http://cattisb.wordpress.com/
…om du vill fortsätta följa mej!
/Cattis alias Urban Cat

6 05 2010
WoB

Jajamen. Känns som en bättre motor liksom. Jodå, jag har redan varit inne där och snokat 🙂

6 05 2010
Cattis

Medhåll!
Snoka på du, jag lär göra det samma hos dej 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: