Är jag tokig tro?

7 05 2010

Terapi-sessionen igår fyller mig fortfarande. Något vi diskuterade var känsla vs tankar. Jag har länge känt, anset, att jag tänker lite för mycket. Men då väckte min terapeut frågan om det verkligen är tänka jag gör för mycket. Vet jag verkligen själv skillnaden på tankar och känslor? Jadu. Faen vet. När jag tänker/känner närmare på frågan så blir jag osäker. Det är nog så att för mig är det mycket en och samma sak. Det är nog ett av alla de problem jag måste lösa. Att lära mig särskilja på dem. Att lära mig känna utan att nödvändigtvis se det som något jag omedelbart måste tänka och sedan omedelbart göra eller agera på. Att lära mig tänka utan att låta tanken bli en sann känsla.

Tusan vad allt ska bli svårt. Det skulle ju bli lättare att bli vuxen, trodde jag när jag var allt för ung för att veta något. Då när man visste allt. Men för varje år som går så ställs man allt mer mot sin egen oförmåga till allt. Medan jag allt mer får kontroll på min ohämmade vrede (därmed inte sagt att jag har kontroll på den, men jag börjar kunna trycka på rätt knappar) så upptäcker jag andra ting i mig som behöver korrigeras. Mitt sätt att bli överlägsen och besserwissig, mitt sätt att mala ner alla andras åsikter, mitt sätt att låtsas vara duktig när jag egentligen känner mig helt oviktig och smutsig och liten och ful och fet och dum och elak och alla de andra känslorna som bor i mig som säger åt mig att jag inte är värd något alls i världen.

Men det handlar väl om att korrigera. En känsla av att vara korkad korrigeras med att uppträda som att man tror sig vara ett geni. En känsla av att känna sig underlägsen korrigeras med att uppträda som att man tycker sig vara bättre än alla andra. Hur jag ska reda ut allt det där och finna vem jag egentligen är vet jag inte. För det är väl oftast det som blir tydligt när dammet lägger sig. Jag vet inte vem jag är. En svag jagkänsla. Hua, Det lät ju inget bra. Är jag personlighetsstörd? Kanske.

Nä. Om jag inte ska bli tokig på riktigt så får jag nog bryta allt och gå ut i friska luften med hunden i släp tåg och gå och gå och gå så att hjärnan och hjärtat rensas en smula. För tokig vill jag då rakt inte bli. Det verkar så obekvämt och ohyfsat måste jag få tycka.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: