Den här våren går mig på nerverna

8 05 2010

Nä fy fasen. Redan tio centimeter utanför porten började jag böna och be Kita, hunden, om att vi skulle in igen. Men eftersom hon är gjord av svenskt stål och jag bara rysk lera så fann jag mig snart på en miniminipromenad med en glad hund. Regnet skvalade, mina tårar brände bakom ögonlocken och jag darrade av den arktiska kylan som svept ned över vårt vackra land. En jävla månad före nationaldagen så ligger drivisen tjock på gatorna. Känns det som.

Men medan jag själv allvarligt funderade på att emigrera till Afganistan eller något liknande varmt och trivsamt och beräknade att en och annan bomb inte kunde vara värre än de små splitterbomber till regn som hela tiden exploderade mitt på min näsa så tuggade hunden stillsamt i sig vått gräs. Som om inget vore något annat än solsken och värmande värme.

Nä. Det räcker nu. Ge mig en sådan där värmebölja som gör att alla suckar och stönar och affärerna kan ta maxpris för en enkel bordsfläkt, hudcancern dansar på borden och svett är något som är en dagligvara. Ge mig skogsbränder och uttorkade gamlingar, hettande asfalt och öl som blir ljummen på tre minuter. Ge mig något annan än det här för tusan. En vulkan kanske vore på sin plats? Kan de på Island så kan väl vi för tusan. Vi är ju ändå världens allra bästa land om man frågar oss själva. Förutom då skatterna och uteliggarna och allt annat som stör vår frid.

Men idag blir en innedag och nästa gång hunden ska gå ut får hon fan gå själv.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: