Dekadens

9 05 2010

Det råder dekadans i mitt hem. Jag vaknade slokörad och ärligt talat en smula bakis. Det finns bättre sätt att vakna på än att känna att man inte kan sova mer. Det var bara att bege sig upp ur bädden och leta upp mobilen som jag av någon outgrundlig anledning placerat på badrumsgolvet, koka starkt kaffe och försöka hitta sig själv igen. Men denna röra som råder. Denna röra. Säger bara röra. Väldelig röra. Som om en storm farit fram i min lilla ungkarlslya. En sovande katt, en sovande hund, kläder lite här och var, dammtussar som lusteligt jagar varandra i kölvattnet efter mina fötter. Liderliga tankar och fula känslor. Kaffe och återigen kaffe i strupen, cigg som jag nästintill smular ner och inhalerar och en tom lasagnekartong på köksbordet.

Lusten att ta upp en av gitarrerna och sätta förstärkaren på högsta volym leker i mig. Men det gör sig nog inte. Det är ju söndag gubevars. Hela världen sover eller går på underbara söndagspromenader med bultande bakfulla hjärtan eller sitter och umgås på det där sättet som bara kan beskrivas som motbjudande av en ensam man. Jag längtar efter mina barn och den där kvinnan jag inte mött än. Hon som ska ge mig lusten att leva ett annat liv. Hon som redan har så stora krav på sig att hon undflyr mig.

Det borde vara lätt att vara mig, kan jag själv tycka. Men det ter sig tämligen problematiskt eftersom jag hela tiden är min största fiende. Att vakna går väl an, men att leva sig igenom dagen känns svårare. Men det är nog så för alla på en söndag. Så jag skruvar upp volymen på datorn och skjuter in mig själv i toner och ord. Injicerar mig själv i världens blodomlopp som en drog för alla att ta.

Kanske skulle jag ta och brygga lite mer kaffe? Kanske skulle jag äta något? Kanske skulle jag kanske tänka att kanske jag skulle kanske kan. Ske. Men man är väl fast i det liv man lever. Visst går det att ändra men till sist så återstår bara den tillvaro man lever mitt i och fan, jag orkar inte ändra på något just nu. Nu får ta mig som jag är. Eller inte alls.

I am not a wise man neither am I a fool
But what I am the way the good Lord made me
Though I need you more than you may ever understand
I can’t wear a face that will betray me

Oh, If you’re gonna love me, love the life I lead
Need the things I need, don’t try to change me
If you’re gonna take me, take me for what I am
I can’t be another man, I can’t be free
‘Cos The life I lead is the life I lead

Money in my pocket never seems to last too long
I’ve gambled on the way and drowned my sorrows
Though God knows I can’t pretend it’s better on my own
I can’t promise you a new tomorrow

Oh, If you’re gonna love me, love the life I lead
Need the things I need, don’t try to change me
If you’re gonna take me, take me for what I am
I can’t be another man, I can’t be free
‘Cos The life I lead is the life I lead


Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: