Huru bloggen förändras

11 05 2010

Den lever sitt lilla egna liv, i sin egna kokong. WobWorld. Här där jag kan ösa ut mig en massa saker som egentligen bara angår mig själv. Ett enda stort hybrisexperiment. Fast det funkar märkligt nog. Det är som att särskilja sina aggressioner och nojor från det livet man lever utanför skärmen. För det är ju trots allt där jag spenderar mesta delen av min avsatta tid. Så det är skönt att kunna överlämna oro och elände till tangentbordet.

En del tror nog jag är knepigare än jag egentligen är. Även jag själv tar fel ibland. Men i grunden så är jag väl lika simpel som vem som helst. Eller lika komplicerad. Skillnaden är bara att jag skriver om det. Jag kunde välja att skriva glättigt och skojsamt. För att inte oroa, för att stryka medhårs. Men det ligger inte för mig. Jag trivs inte med att låtsas att livet är toppen när det är så förbannat svårt mest hela tiden. Det är väl med mig som med de flesta. Tillvaron är fan inte enkel för någon. Även om alla förväntar sig svaret bra på frågan hur det är. Det stör människor om man säger att det inte alls är bra, att man är ledsen för att man inte är på rätt plats i livet. Det funkar väl om man är 20 men inte längre.

Berättar man sedan att man har ett psykiatriskt handikapp och dessutom ett missbruk på det så blir det tilt i skallen hos många.

Så jag skriver och tvingar nog ingen att läsa. Hoppas jag. Någon kommentar genom åren har visat på annat. Människor som tycker att bara för att jag tycker om dem så får de tycka om mig. Även fast de inte får det. Inte här i min värld. Det får de ägna sig åt i vår gemensamma värld eller i sin egna. Här styr och ställer jag och tänker som så att någonstans är det skönt att ha och få ha kontroll. Det är gott att ha ett eget rike, med egna lagar och egna sätt att lösa allt som faller på en.

Fast å andra sidan så brukar de flesta som är sådär negativa vara rätt så ordentligt stumma i sin kritik. Det blir mest ord som svin och utsugare och bidragstagare och eländig typ som faller från deras klumpiga fingrar och det kan man ju tycka är lite roligt faktiskt. En låtsades en gång att den var läkare som höll på att skriva en uppsats till sin doktors/docentuppsats i psykologi och att han verkade på Ullevi. Han studerade bloggar för att leta efter uppblåsta människor och fann min blogg vara precis passande. Oerhört roligt måste jag säga med sådan uppfinningsrikedom. En färdig  läkare som ska bli psykolog, som arbetar på ett sjukhus som inte finns och som dessutom ska bli både doktor och docent på en och samma gång genom att läsa bloggar.

Så jag finner att världen är likadan här som den var på blogg.se, men ändå annorlunda. För där började jag skriva när jag just fallit till botten, jag skev i dur som blev till moll som blev till att jag mådde bättre och skrev i moll likt förbannat. Som en skiva som hakat upp sig, ett enda elände även de dagar solen sken. Därför tänker jag mig att försöka, om jag kan, skifta perspektiv lite nu när jag hamnat här.

Går det så går det eller så blir det som det blir ändå. Gott så liksom.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: