Musiken i mitt huvud

11 05 2010

Jag kan lätt säga att musik har förändrat mitt liv. Ingen annan kulturyttring har tagit samma självklara plats i mitt liv. Det finns ingen bok i världen som kan konkurrera i att förändra livsåskådning eller temperament eller humör på samma sätt. Musiken har ju den fördelen att man inte behöver anstränga sig det allra minsta för att drabbas av den rent mentalt. Man behöver inte tänka, bara känna rakt igenom. En bok behöver man reflektera över medan man läser för att lära sig något, en film måste man vara närvarande  i, ett konstverk studera och känna in. Musik bara sätter sig rakt i tanke och känsla. Uppfattar man det som ointressant så är det allra mest troligt ointressant för en, inte mer med det.

När jag var en liten parvel så var det myten kring Elvis och hans musik som gav mig styrka att överleva dagarna. Sen har det byggts på allt mer för att nu kunna vara lite vad som helst, bara det känns bra. Jag lever med musik näst intill dygnet runt. Den ger mig kraft, glädje, sorg och hopp. Allt jag behöver finns i MP3-filernas ettor och nollor.

Det är lika underbart varje gång jag finner något nytt som jag finner gott. Om det sedan är Holes nya skiva eller Snoop dog eller Stefan Sundström eller Lady Gaga. Eller när jag återvänder till mina rötter och lyssnar till Elvis och Lennon och Stones och Bucka White eller Johnny Casch. Depeche eller Ac/dc eller återupptäcker Ozzy eller Kraftwerk. Slappnar av till Vivaldi eller Chopin. Känner genom Kent eller Sinatra. Dansar till Timbaland eller är sur och tvär tillsammans med Oasis.

Allt det där bildar mitt liv på något sätt. När det är tyst så översvämmar mina egna tankar mig och det är som alla vet som tänkt en massa inte något vidare. Då är det skönt att kunna vända skutan med musik. Musik medan man äter, medan man åker buss eller går till affären eller sover eller duschar eller rökar eller vilar eller vaknar eller läser eller vad fan som helst egentligen.

Allt annat är bara utanpåverk.

Sen kan det ju bara vara förbannat skojsigt med musik med 🙂

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

11 05 2010
Junie

Det är faktiskt nästan läskigt hur beroende man kan bli av musik. När tystnaden blir något outhärdligt, en tomhet som man måste fylla med toner. Verklighetsflykt? Att knappt kunna göra något alls i total tystnad. Tystnad är som… ett hål. Det går ju inte ens att förklara känslan, hur mycket man än försöker. Jag skulle vilja kunna njuta av en ensam promenad utan musik, men det är som att gå i bomull utan slut.

12 05 2010
WoB

Att det är en form av verklighetsflykt är nog sant och visst. Men ändå så är det ett sätt att ta in verkligheten som är oöverträffat. Men jag har nog börjat uppskatta tystnad i små portioner då och då. Mest för att jag misstänker att människan inte är gjord för att leva i ständigt brus liksom. Det borde ju enligt alla prognoser lugna själen att låta tankar fara fritt. Jag över mig genom att gå ut med hunden utan spelare med mig. Det funkar. Ibland 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: