En seg människa pratar

12 05 2010

Jag måste vara världens segaste morgonmänniska. Det är så många ritualer jag måste utföra innan jag är redo att möta världen. Kaffet ska drickas, två cigg, minst, ska rökas. Allt medan jag sitter och läser tidningen. Sen ska jag kolla mail, feed deamon, bloggen, fejan, och mailen igen. Det tar sin lilla stund att förbereda sig för en dag. Det räcker dessutom om en enda av mina små morgonupptåg failerar för att jag ska bli fylld av frustration och missnöjdhet. Dagarna när inte tidningen kommer, som de kommande, blir liksom aldrig bra, hur jag än gör. Om nätet inte funkar så faller hela dagen till spillror.

När jag jobbade så var det annorlunda. Då sov jag in till sista sekund innan jag rusade upp, borstade tänderna för att sedan springa iväg till jobbet och som vanligt komma 5 minuter, minst, försent. Då hade jag inga som helst ritualer. Alls. Fast det klart. Kunde jag av någon anledning inte dricka kaffe direkt jag kom dit så var den dagen förstörd den med.

Men nu för tiden så pallar jag inte stress. Alltså, på riktigt. Det är ju en av anledningarna till att jag är sjukskriven. Det är inte det att jag tycker illa om stress. Fast det gör jag med. Men jag bara pallar det inte. Det blir blockad i hjärnan och jag kan inte tänka en enda klar tanke. Det funkar bara inte. Sen kommer ångesten som ett brev på posten och det enda som funkar är att lägga sig i sängen och blunda och hoppas att allt kaos lugnar ner sig igen.

Nu pratar jag inte om ”normal” stress heller. Som att vara försenad eller ha väldigt mycket att göra på en väldigt kort tid. Utan om att jag behöver göra enkla saker som att ringa ett samtal eller passa en tid som till terapin till exempel. Det är som att jag brände ut alla kretsar under de där åren när jag jämt arbetade. Det behövs liksom ingenting för att jag ska totalt bryta ihop. Även om det blivit mycket bättre de sista åren så blir jag fortfarande väldigt stressad och söndrig av små små saker.

Men nu har jag i alla fall gjort allt jag brukar på morgonen. Det har tagit 5 timmar. 5 jävla timmar för att dricka lite kaffe, röka lite och läsa tidningen. Helt jäkla otroligt. Så seg att sirap känns som kvicksilver i jämförelse.

Så är det nu dags att gå ut i världen. Ta en promenad igen. Tur jag har hunden som drar ut mig för annars hade jag nog blivit sittande och inte gjort något tills det blivit kväll och dags att gå och lägga sig igen kan jag tro.

Så kan man ju inte ha det!

Annonser

Åtgärder

Information

3 responses

12 05 2010
anna

hahahaha…jag är likadan, lika seg…

13 05 2010
WoB

Jo men nog finns det fördelar med att vara seg. Man slipper till exempel… hm.. alltså. Jo men det borde väl finnas någon fördel?

9 09 2010
Alla ni « PåRiktigt

[…] in hos WoB och flinade lite beskt, för han tror nämligen att han är världens segaste morgonmänniska: Jag […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: