Att sätta etikett i pannan på folk

13 05 2010

Jag har skrivit mängder med journalanteckningar. Rad på rad med mina professionella omdömen om människor. För att berätta om dem, om vad jag och andra gjort och vad jag anser borde göras. Allt i bästa välmening.

Men ibland blir det kanske en smula snett. Inte det där med välmening, för det tror jag inte händer ofta. Men hos den som läser och bestämmer sig för att det som hänt är det som händer eller hos den som är patient och som inte känner igen sig i det som jag ansett skett.

En gång skrev jag att en patient var etyliker. Alltså ett fint ord för alkis. Jag skrev det i en överrapportering för att personalen som tog emot människan skulle förstå att det var andra anledningar än något jättefel på hjärnan som var anledning till de eventuella EP-anfallen, att de skulle förstå anledningen till den eventuella oron och ångesten dagen efter.

Men när de anhöriga läste det så skällde som bandhundar på mig. De kallade mig allt som finns i världen och som är dåligt. Fast jag bara ville väl. Plus att jag ansåg det vara förbannat viktigt. Men de sade att det där ”var något för de närmsta och inget för alla att veta”. En dotter trodde dessutom inte att det var sant. Fast damen det handlade om drack minst två flaskor starkvin om dagen.

Min goda vän Cattis mår kass. Goda vän? Jo, faktiskt, på något sätt så känns det som en vän och en god sådan dessutom fast jag aldrig mött männskan. Men återigen. Hon mår kass och vill inte ta sig till sjukvården för vad hon är rädd att personalen läser i hennes journal. Så sorgligt. Är det så att man ständigt ska hejdas av det som hänt?

Ja, kanske. Jag vet själv hur jag hållit andan innan jag ringt på hos en ”känd missbrukare”. Men en del har varit sköna typer, snälla och rena sedan många år. En del fortfarande missbrukande men snälla. En del riktigt farliga arslen. Men det har de kunnat vara utan att varit missbrukare ens en sekund i sina liv.

Människor är mer än en etikett. Men ibland måste man bara etikettera folk.

—————-
Now playing: Dio – Holy Diver
via FoxyTunes

Annonser

Åtgärder

Information

4 responses

13 05 2010
Cattis

Klart de e så och om du ljög i dina journalanteckningar, så skulle det ju inte hjälpa patienten!
…bara såå tungt att ränderna aldrig går ur!

”Goda vänner” tycker jag väl absolut att vi kan kalla oss efter att ha följt varandras bloggar i dryga två år, btw!

14 05 2010
WoB

Nä det är ju sannerligen ett problem att man ska bli stigmatiserad inom sjukvården. Det samma gäller ju även de med olika psykiska problem som många gånger får slåss som djur för att övertyga vårdpersonal att de faktiskt har ont på riktigt och inte bara ”inbillar sig”.

13 05 2010
Krassman

Mycket bra tankar där Wob. Läser Cattis bloggsedan en tid tillbaka och tankarna på att journaler, som bara skall vara till något gott får verkligen en annan mening i ett sammanhang som hennes. Då skall vi väl ändå erkänna att journalföringen inom sjukvården i landet Falukorv knappast är optimal. Men det kanske är tur det, eller…

14 05 2010
WoB

Nä det där med journalföring är något oerhört svårt. Det är lätt hänt att den blir subjektiv istället för objektiv och att sjukvårdspersonalen använder sina gamla erfarenheter istället för att hålla sig till just den aktuella patienten. Det finns ju en gammal ”sanning” som säger att man aldrig ska läsa sin egna journal för det står alltid något som man kommer ta illa upp av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: