Att skratta sig ryggen i krok

13 05 2010

Ligger lågt. Tar det lugnt. Chillar som ungdomarna säger. Eller förresten, säger de det fortfarande eller är jag som vanligt helt bortkollrad? Skit samma, innebörden i det hela är i alla fall att jag inte gör något alls. Vädret (återigen vädret) inbjuder inte till några längre promenader och det finns inget roligt på tv att titta på. Igår tittade jag färdigt på alla avsnitt av ”Full frys”, den gamla Stefan och Krister-serien. Jag veeeet. Det är måhända enkel humor men ärligt talat. Jag skrattar så att jag kiknar och nästan mår illa till slut. När Krister spelar Edvin så är det som att han inte kan säga något utan att jag nästan ramlar ur soffan av skrattparoxysmer.

Själv är jag övertygad om att människan behöver sådant där ibland. Lätt, enkel humor som talar direkt till ryggraden. Som man inte behöver fundera över utan som ramlar rakt in i örat och sedan bubblar ut genom strupen i form av skratt. För att dra en långtgående paralell kan jag nämna Woody Allen. Jag vet, vad har han med Stefan och Krister att göra tänker nu den bekymrade läsaren? Men när han är som roligast så använder han lite samma grepp. Grova generaliseringar och enkla karaktärer. Låt vara att platsen är Manhattan och att personerna är judiska världsmedborgare. Men i grunden är det samma sak. Sexskämt och lätt handling som mest är till för att bära fram orden. Behöver jag säga att jag älskar Woody Allen med?

Idag tänkte jag ta itu med Family guy. Min kära äldsta son han lånat mig alla säsonger och jag ska titta och skratta idag med. Där är skämten lika grovhuggna men betyder nästan hela tiden något. De utmanar ens fördomar och framförallt bilden USA har av sig själv. Eller förresten, det funkar lika bra på präktiga svenskar. Inget är för grovt för att skämta om och allt betyder något. Underbart.

Men först måste jag väl ge mig ut på en liten minipromenad med Kita, hunden. Chips, katten, ligger i kökssoffan och sover. I morse väckte hon mig genom att rätt så enträget peta mig på näsan med tassen. När hon är hungrig så är det ingen idé att försöka ligga och sova inte. Men hon är nog mest bara nöjd nu med att slippa ge sig ut i världen. Hennes värld är lägenheten och hon verkar helnöjd med det. Den lilla pälsbollen.

Det är märkligt vad djur kan ge människan. Jag kan inte tänka mig min lägenhet utan de där två figurerna. De skänker liv och rörelse, kärlek och omtanke utan att begära så mycket mer än mat, vatten och, i Kitas fall, lite promenader. De dömer mig aldrig, de har inga hårda ord eller vända ryggar när jag faller. De bara finns där och gör det där magiska som de gör.

Så på det hela taget så är livet banne mig totalt jävla underbart nu för tiden.

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

13 05 2010
anna

American Dad är bättre än Family Guy

13 05 2010
WoB

Jo ett av mina kära ättelägg säger det. Själv är jag lite tveksam efter att bara sett några avsnitt. Men även det ska jag ta in eftersom jag har en farlig massa säsonger med att ta igen 🙂 Fast bäst ska visst den där serien med klippgubbar vara. South park heter den ja.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: