Konsten att resa sig

26 05 2010

Jag finner att jag då och då funderar på när det ska vända. När ska jag börja må dåligt igen? Alltså, jag inser ju att jag troligen kommer få dras med min hjärnas kemi resten av livet och att depressioner och ångest är en del av mig. En större del för mig än för andra, mindre än för vissa. Men ändock en del som jag får leva med.

Men det märkliga är att jag inte är rädd längre för den där vändningen. Kommer den så kommer den och då vet jag rätt så bra vad jag ska göra för att kravla mig upp igen. Jag ska INTE försöka ”ta mig i kragen”. Jag ska INTE försöka åka farten när den redan svindlar. Jag ska INTE undvika smärtan och ångesten. Däremot ska jag vila så mycket jag bara kan, jag ska odla mina intressen, jag ska leva livet utifrån mina egna önskningar och förväntningar.

Vi lever onekligen i en tid som hyllar ungdom och hälsa. Den som är gammal eller sjuk räknas som svag. Sorry, men så är det ju bara. Kraven är oändliga, även på oss män. Än värre för kvinnorna. Smal, aktiv, lycklig, beläst, bra förälder, uppmärksam och flitig anställd, åka på semester och även då förkovra sig. Inte konstigt att vi får det svårt att få ihop bilderna när arbetsgivaren tycker vi ska jobba över och dagis vill att vi hämtar barnen. Det går inte att vara perfekt. DET GÅR INTE.

Däremot kan man göra det som man önskar. Tycker man det är ljuvligt att springa i skogen så är det ju helt ok att göra det. Tycker man att det är lika ljuvligt att sitta och läsa en bok så ska man ju göra det. Vill man inte arbeta deltid ska man inte behöva göra det. Men man ska inte heller behöva arbeta heltid om man inte vill. Men allt det där går emot kraven. De rådande. De som vi alla sväljer utan att riktigt tänka efter om det är våra egna val eller omgivningens krav. Eller, återigen, våran egna bild av vad omgivningen kan tänkas kräva.

Kort sagt. Nästa gång jag faller ska jag komma ihåg att vara trogen mig själv. För hur slänger man ut en otrogen partner om det är en som bor i en själv?

—————-
Now playing: Kingdom Come – Perfect O
via FoxyTunes

Annonser

Åtgärder

Information

9 responses

26 05 2010
Prinsessan

Klokt skrivet!

26 05 2010
WoB

Måhända, lite synd att det skulle ta mig 20 år att komma fram till det bara. 😦

26 05 2010
Prinsessan

Jag har just börja inse detsamma, vet inte hur långt bakåt jag ska räkna från när jag borde ha insett det för att inte slösa bort en massa tid i onödan… 20 år är nog en kråkfjärt i sammanhanget… 🙂

26 05 2010
WoB

Man kan välja att bli bitter och sorgsen vilket jag varit hela tiden under de där åren, eller ta det för vad det är och komma på att man har lärt sig saker som få kan.

29 05 2010
sara

Saklart. Att du ska skriva. Ditt sprakbruk ar ovanligt beroende framkallande. Varfor skulle annars en finansvalp I london folja din blogg slaviskt nar amnet inte har nan som helst referens el relevans till mitt eget liv egentligen. Pa nat vis har du lyckats bygga upp den relevansen, fraga mig inte hur. I couldn’t do it.

Ett skriv forslag som du sakert redan begrundat: en bok som beskriver din resa genom diverse psykiska symptom . Lite I stil med ‘jag vill inte leva, jag vill bara do’ av (??) Kommer inte ihag namnet pa den kvinnliga skribenten. Amnet ar fascinerande for manga om pennan anvands pa ratt satt. Viktigt for de som behover kanna igen sig, och intressant for dem som aldrig upplevt nat liknande for att fa en liten inblick i hur andra manniksor kan funka nar ‘morkret slar till’ (som du ser hittar jag inte orden lika traffsakert som du men du vet vad jag menar).

Anledningen till att jag tror det skulle funka ar att ditt satt att skriva ar sa pass avdramatiserande att du kan leverera detta pretantiosa tunga, men fascinerande, amne I mer lattsmalt form. People don’t like horror stories. Det maste vara val avvagt, blandat med vardagsbetraktelser o humor. Just your style!

Forresten behover du inte skriva nat. Du kan bara ta valda delar av bloggen som redan har massa valskrivda texter o satta ihop det till en 150 sidor pocket. Done 🙂

Nu ska jag sluta tjata. Ville bara saga att jag tror pa dig som skribent.
Ta hand om dig!

30 05 2010
WoB

Det glädjer mig att jag kan nå människor som inte själva har upplevt allt det mörka. Det är väl en del i vad som driver mig att sätta mig och skriva. Ja, det och mitt obotligt stora ego då 🙂

Jag tackar och bugar för de fina orden. Det känns gott i bröstet 🙂

Tack!

1 06 2010
Cattis

Ja, men exakt!
som mina egna ledord:
”Det handlar om att jag behöver acceptera min verklighet.
Förstå, att jag gör mina egna val & att det aldrig kommer ett stort ”OK” från någon högre instans.

Det enda som är viktigt, är att jag själv, godkänner mina val.
Ett ödmjukt godkännande, grundat på min ”mänsklighet” & vetskapen om att jag inte kan göra fel, bara annorlunda!

Jag kommer bara ha en livslång relation:
Den med mej.”

2 06 2010
Misstankar om baktankar « PåRiktigt

[…] hos WoB: ”Kort sagt. Nästa gång jag faller ska jag komma ihåg att vara trogen mig själv. För hur […]

10 01 2012
Misstankar om baktankar | PåRiktigt 2.0

[…] hos WoB: ”Kort sagt. Nästa gång jag faller ska jag komma ihåg att vara trogen mig själv. För […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: