Vikten av att aldrig ge upp

26 05 2010

Är det årstiden som gör mig så trött? Är det frisk luft? Är det så att mitt ”nya” liv tar på mina stackars enbarmliga krafter som gör mig så benägen att lägga mig att sova på soffan på eftermiddagen och i sängen på natten? Vad det än är så påverkar det mig djupt. Hårt och brutalt. Mina ögon går i kors redan vid 15-tiden på eftermiddagen och sedan korsas de titt som tätt hela kvällen ända tills jag kan befria dem från vakenhetens ok på kvällen.

Men annars är livet gott. Igår var jag på terapi och satt där och hörde mig själv berätta saker som jag nog vet men inte tänker på. Hur jag allt fortare blir allt friskare, livligare, bättre. Det är som en propp gått ur något sorts mentalt gyttjebad. Jag fick rådet att inte överanalysera vad det är som hänt men jag kan inte sluta fundera på vad det är som sker i mig. Att överanalysera sitter i ryggmärgen och jag får verkligen anstränga mig för att inte göra det precis hela tiden kring allt, säger allt.

Vi pratade länge om det där med att leva ett liv efter sina egna önskemål och gränser och mål. Om hur jag i så många år lekt med utefter mina egna föreställningar kring vad andra önskar och kräver av mig. Hur det sliter ned själen. Troligen ligger en stor del i att jag upplever mig själv som friskare i att jag faktiskt erkänner vissa saker för både mig själv och för andra. När jag skrev på bloggen, den förra bloggen, att jag vill ägna mig huvudsakligen åt att skriva så var det som att en stor börda ramlade av mina axlar.

Jag har inget behov att skriva för många, jag har nog inte någon stor, viktig, text i mig, ingen bästsäljare, men jag vill skriva. På något sätt får jag väl lösa det där med mat på bordet och pengar till hyran. Men skriva är det jag vill. Så då ska jag helt enkelt göra det. Bättre att leva oändligt fattig och göra det man vill än att leva ett liv som är en illusion men i ett stort hus. Jag kan ju bara vara i ett rum åt taget ändå.

Det där med att ramla ner på botten har visat sig vara en välsignelse. När man förlorat det mesta i livet så får man andra prioriteringar. Min mormor som flytt sitt hem och sina vänner och sina saker sade att hon var rikast i världen för att hon hade sin stora familj. Det där kunde jag inte för mitt liv förstå då men nu verkar det mer vettigt.

Till saken hör ju givetvis att jag trots att jag räknas som fattig i Sverige ändå kan dricka rent vatten, äta mat varje dag, sitter i en underbar lägenhet och har råd att åka buss, röka, dricka ök, har mobil och dator och en renbäddad säng. Botten i Sverige är toppen för många andra i många andra länder.

Så på det hela stora är det inte längre svårt att vakna på morgonen. Jag upplever inte svårare ångest än vem som helst som vaknar. Jag är inte längre deprimerad. Sorger och bedrövelser finns i mitt liv precis som i alla andras men de lamslår mig inte längre. Jag äter varje dag, umgås med mina vänner, chattar med andra vänner, träffar mina barn och min mor. Går ner i vikt. Det är nog lite som terapeuten sade igår, ”Jonas, du håller på att bli frisk”.

—————-
Now playing: Eminem – Not Afraid – Explicit Version
via FoxyTunes

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: