I tillvarons maskhål

4 07 2010

Nä läget är inte optimalt. Det är lite för klibbigt och svettigt och dunkande för att jag ska vara nöjd med tillvaron. Leda och otålighet och trötthet är de förhärskande tecknen i mitt tecken. Jag borde en massa men gör inget alls. Dåligt tålamod med den stackars hunden, inget alls med livet. Nu vill jag känna kraft och göra viktiga saker men känner endast kraftlöshet och gör inget alls.

Dipp, hunden, tappar sitt tuggben för tusende gånger från soffan ner på golvet med en mäktig duns och jag känner mest för att stilla strypa hundstackaren. Givetvis gör jag icke detta, men känslan är där. Givetvis är hon understimulerad och uttråkad. Givetvis borde jag aktivera henne, göra hennes dag glad och trötta ut henne. Men inget sker. 38,9 i feber är min ursäkt. Om man nu kan ursäkta sådant.

Jag dricker en väldig mängd med vatten men pinkar inte alls. Svettas som en gris och fryser. Halsen är tjock och svullen och jag vill helst bara sova, sova, sova. Men jag kan inte det. Så jag går ut på små mikropromenader med jycken, läser om hunddressyr och tvingar mina ögon att vara öppna trots allt grus i dem. Snyter mig då och då och inhalerar avsvällande läkemedel.

Fan vad jag gnäller. Jag ser det nu. Bara gnäll och gnäll.

Nä, en kopp kaffe och sedan ut i den molnbetäckta  världen. Ett varv runt kvarteret, den här gången åt andra hållet än förra gången, så att stackars Dipp får tänka till lite.

Over and out.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: