Lyd.

Jag sjunger, långt inuti min skalle. Långt bortom mitt förnuft. Vatten som rinner faller för min rygg och kanske borde vi alla försvinna. I några sekunder. Som återuppstundna i livet igen. Lita på mig. Du måste det. Det är min plikt att du ska göra det nu. Sådana faller livets olika lotter. Disharmonier, som från en ostämd gitarr.

Gör allt du kan och gör inget mer. Inget mindre. Inget alls. Älska alla du ser och finn dagarna vara trivsamma. Sök inget du inte finner och finn inget du inte sökt efter. Lyd mina råd och du skall finna.

Gud är född i Borås läser jag i dagens avis. Som om han inte var född förut. Di religiösa är fan ta mig dumma i huvudet. De tror sig vara inne med sanningen fast sanningen är utom deras räckvidd. Som den för oss alla.

Himlen är ovanför allas våra huvud och den är lika tom så vi kan tro den vara. Job och hans anhang är döda sedan länge sedan och har ni tänkt på att Job har gett namn åt arbetet? Hur kul är det att jobba då?

Nä. Nu ska jag dricka kaffe. Gör vad du vill.