Mäh. Tror inte det kära du.

16 07 2010

Vi möts alla på bussen. Hon med de snygga låren. Han med de arga ögonbrynen, han som har snygga byxor men en smula sjaskiga. Gammal och ensam. Vi far alla på fordonet in till staden. Ensamma men tillsammans. Som vatten i en flod, droppe för droppe. Var och en till sin hållplats. Hon med de snygga benen vid sin och jag vid min. Vi talar inte. Tittar inte ens på varandra. Fast jag ser. Ben som går till himlen.

Kanske borde jag göra myteri där på bussen. Ta över och styra dit jag vill. Men jag är inte från filmernas värld. Jag är från min värld och den görs det inga filmer av. Den är för trist och märklig. Möjligen.

Gråter utan tårar. Hulkande som en kvinna. Gråter och minns hennes lår. Kring min midja. Kanske kan jag sluta gråta om jag spelar in det på film?

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: