Priset jag vann var att betala

17 07 2010

Nä nu får det sluta regna, pengarna får ramla ner, orden ta slut, tankarna bli rena och sköra. Livet får ta fart och själv borde jag verkligen duscha. Så man sitter där, glor på taket och funderar på varför väggarna kryper närmare. Där man sitter kunde man gått, om inte soffan stod i vägen. Luften som är tjock är något man andas, så praktiskt. Både mätt och sorglig på en och en annan gång.

1863 stod världen likadan som nu, fast lite äldre men yngre. Allt vi ser nu är det samma. Fast vi slår oss på bröstet och säger att vi har utvecklats. Varthän då undrar jag? Hit? Är det så bra då?

Förresten borde jag äta.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: