Utanför tunneln men ändå under tak

17 07 2010

Vi är många. Alla med sin egna sorg att bära. Alla har vi kommit in i den exklusiva klubben genom att känna precis ingenting. Hela tiden. Dagar och nätter som blir grå och innehållslösa, färgade endast av ångestens svärta. Churchill kallade sin svärta för den svarta hunden. Beethoven hörde musik fast öronen var stumma. Själv finner jag bara bokstäver. Nej, för tusan, jag jämför mig icke med genier och stora män. Bara påpekar att man kan vara en stor skapande människa trots sin svarta hund.

De sista dagarna har för den uppmärksamma läsaren blivit obegripliga. Det har de varit för mig med. Raseri och rädsla och sånger har sjungt i mitt bröst. Kanske är det över nu. Det brukar gå över precis när jag blir medveten om den fallande skalan. Så jag tror det är över. Förut, i mitt förra liv, stannade hunden kvar och jagade mig dag ut och dag in. Nu kommer den bara på besök ibland. Slår sig ner och tuggar på min själ för att sedan lomma ut, lika tyst som den var när den kom.

Men kanske ska jag lyssna till muntrare musik? Kanske ska jag lyssna till muntrare tankar? Kanske ska jag bleka hunden vit och inte titta på de svarta fläckarna? Jag vet inte, den svarta hunden kommer nog att förfölja mig i många år, kanske alla. Men jag tror mig kunna finna kopplet till den, nu för tiden. Efter lite letande så trär jag kärleksfullt halsbandet kring dess hals och tar en promenad. Blir vän med den, kanske mästare över den.

Allt jag hatar det är hat. Men jag hatar det så hårt.

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

17 07 2010
Junie

”Men kanske ska jag lyssna till muntrare musik? Kanske ska jag lyssna till muntrare tankar? Kanske ska jag bleka hunden vit och inte titta på de svarta fläckarna?”

Jag funderade faktiskt senast i morse på om man skulle bli lyckligare av att blunda för allt det mörka, ignorera det, låtsas som att det inte finns och lura sig själv att allt är bra. Jag tror att det kan funka ibland, men jag tror även att jag inte vill testa. Vilket självbedrägeri. Jag mår hellre dåligt med öppna ögon än bra med slutna ögon. Men det är jag det. I och för sig är ju självdestruktivitet ett sätt att sluta ögonen också… då är det bättre att kämpa. Må dåligt och kämpa och övervinna det dåliga utan att blunda.

17 07 2010
WoB

Ja jag vet faen inte. Det är som ett töcken för mig trots 20 års vana och trogenhet vid hunden som är mig trogen. Men självbedrägeri är som du säger fel. Bara för att det är oproduktivt. Finns ens det ordet?

Du är klok, så mycket klokare än mig. Jag? Vad tusan säger man? Du som kan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: