Det är liksom tomt här

18 07 2010

Sådär. Nu har jag städat upp röran i köket som kom sig av dagars förfall. Golven är nytorkade och madrassen inättikad så att kattpisslukten försvinner. Hunden sover, katten sover, jag själv är någorlunda pigg. Lika snabbt som man kan falla och slå sig hårt lika fort kan man studsa upp igen. Den svarta hunden har jag inte riktigt känt av idag och jag hoppas eländet håller sig i sin koja.

Så jag försöker njuta av livet igen. Trevar omkring i tillvaron och låter musiken följa med. Jag är så förbannat ostabil i psyket men nu har jag nog funnit något att hålla i igen. Kanske ska jag låta det som varit vara och försöka finna den där känslan av att leva i nuet igen. Kanske borde jag rena min själ, min kropp och mina tankar? Fast jag vet inte hur jag ska göra det. I magen bor en otrevlig känsla av att ha gjort något förfärligt fel. Tagit ett dumt beslut och slagit in på fel väg. Men att sätta fingret på vad det är som är fel är som att försöka hitta en speciell vattendroppe i världshaven.

”What would Keith Richard do?” heter den senaste boken jag läst. Eller läser. För jag vill verkligen veta vad en slarver som jag ska göra. Varje gång jag tar ett beslut så går det åt helvete. Vad är det i mig som är så totalt fel? Faen vet. Inte jag heller.

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

18 07 2010
Pia

Ja, du det där med att ta fel beslut, det känner jag igen åååå så väl…du är inte ensam, långt ifrån, det är väl många av oss människors dilemma kan jag tro. Men, kanske är det menat att vara så, livet är en enda kris läste jag i tidningen idag, och det stämmer kanske, det gäller bara att försöka se ljusglimtarna och vara här och nu som är så poppis – men ack så jävla svårt.
Det där med att ha ättika på madrassen, kan det vara bra? Å kissar katten på madrassen förresten, det låter inte riktigt friskt, mår han/hon inte riktigt väl? ; )

18 07 2010
WoB

Jo det är väl så. Men som sagt finns det många ljusglimtar. Bara svårt att finna dem ibland fast de alla lyser på himlen som är svart.

Ättika ska ta bort kattpinklukt har jag läst på internet och eftersom allt som står på internet är sant så följde jag rådet. Kan hända att även det var ett felbeslut.

Nä, hon gör det lite mellan varven, som en protest mot saker och ting. Nu är det säkerligen Dipp som hon straffar genom att pinka i min säng. Funkar kanske inte så bra men vad ska en stackars katt göra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: