Säg att du förstår mig

21 07 2010

Ibland händer inget, ibland händer allt. Oftast lever man mitt mellan de tu. Den grå vardagen som den kallas fast fasen vet om jag uppfattar den som speciellt grå, mest bara smetig. Som att hälla alla världens färger i en burk och sedan kasta allt på en vit vägg och sedan nöja sig med resultatet. Men jag blir väldigt sällan nöjd. Väldigt sällan. Förnöjd möjligen, men inte nöjd.

Fast nu är det bra tider. Mycket bra tider. Så nog förstår jag dem som säger mig vara en smula lynnig, eller ska vi säga ojämn? För bara några dagar sedan var livet en enda lång satans uppförsbacke, varje steg var tung och kändes dessutom förbannat onödigt. Varför vandra när man inte vet vart man ska eller varför?

Men nu så är det bra igen. Vandringen går över ängar och genom slingrande stigar och jag har ingen lust att veta vart vägen bär för jag är förtrollad av utsikten.

Det är väl kanske ett beslut man får ta? Att strunta i målet och koncentrera sig på resan? Fan vad det lät illa. Så klyschigt. Så fel. Men det känns rätt i magen så då får jag väl säga på det sättet och strunta i hur det låter i andra människors döva öron. Världen är stilla och semesterstängd. Gatorna fylls av vackra kvinnor och män i förskräckliga shorts. Barnen äter glass och alla önskar sig vara någon annanstans. Själv vill jag vara precis där jag är. Fast jag försöker tänka på vilka shorts jag köper.

Solen är med oss, värmen är med oss. Sommaren står i full blom, börjar redan flämta lite, om man lyssnar väldigt noga. Kvällarna har allt mer mörknat och om man inte aktar sig blir det snart vinter. Så det finns inte tid att vara full av svarta hundar, det finns bara tid för att känna goda känslor.

Så jag tänkte göra lätta saker idag med. Saker som inte kräver min ande, bara min själ. Kanske åker jag till staden och flanerar? Eller går till skogen och sätter mig medan hunden nosar sig trött. Planerar inget, tar inget för givet. En del skulle kalla det vansinne, jag kallar det livet. Jag saknar inget, inget alls. Allt jag vill ha finns där, att ta eller låna eller giva. Rösterna i mig pratar lent och vänligt om mig att jag nog inte är så elak trots allt. Bara väldigt impulsiv. Fast hur ska man få någon gjord om man inte handlar?

Det får bli en dusch, sedan ut i skenet från himlen. Handla cigg och småprata med mig själv och hunden. Sätta upp en tvättid. Ringa några samtal som jag nog får ta tag i. Maila. Finnas så där som jag bara kan göra. Andra får finnas på sina sätt. Ibland möts man i finnandets, ibland inte. Livet är gott på det sättet.

Kent – Passagerare Lyrics

Album: En Plats i Solen
Lyrics: Joakim Berg
Music: Joakim Berg

Jag står och väntar på min skjuts
Men jag har glömt bort var jag ska
Så jag flyter bara med
Glider lika planlöst av
Mot en helt ny dag

Vid ett nedbränt stadshotell
Hänger minnen envist kvar
En gång var du min stad
Nu finns inget av mig kvar
Jag är helt säker

Har du den där känslan?
Vilken menar du?
Jag menar den där känslan
Av att någonting avgörande hände
När jag var ouppmärksam
Att någonting försvann

Säg att du förstår mig
Nej vad menar du?
Jag vill att du förstår mig
Så vad menar du?
Du gör det mycket svårare
än det egentligen är
Vad är min tystnad värd?

Jag kunde aldrig stanna upp
Nej aldrig någonsin stod jag still
Jag slängde bort så mycket tid
När jag var ny och generös
Det är väl värt någonting

Och ni som kallat mig er vän
Er har jag lämnat gång på gång
Jag har behandlat er som skit
Och jag ska lämna er igen
Jag är helt säker

Har du den där känslan?
Vilken menar du?
Jag menar den där känslan
Av att någonting avgörande hände
När jag var ouppmärksam
Att någonting försvann

Säg att du förstår mig
Nej vad menar du?
Jag vill att du förstår mig
Så vad menar du?
Du gör det mycket svårare
än det egentligen är
Vad är min tystnad värd

Där inget är sig likt
Fast allt är likadant
När inget är sig likt
Vad är min tystnad värd
När inget är sig likt
Fast allt är likadant
När inget är sig likt
Vad är min tystnad värd

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

22 07 2010
Gullan

Själv befinner jag mig just nu i en satans jävla uppförsbacke utan slut och undrar hur FAN det kan vara möjligt???!!!….. det är ju sommar och sol, SKÄRP dig nu för fan Gullan!!!

BTW, snart är det jul igen 😀

23 07 2010
WoB

Jo, livet är ju mest ett enda elände för vissa av oss som inte är sådär förbannat lyckliga över att vakna varje morgon som det tycks vara legio att vara i dessa dagar. Fast det är väl egentligen så att alla vandrar samma backar men bara på olika tider.

Själv så pendlar jag fram och tillbaka och får, för att säga som bäste Winnerbäck säga, jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Men jag har liksom börjat trivas i det där kaoset, kommit på att det ger mig mer än det tar. NU för tiden alltså. Så när det brakar loss är det vidrigt men efteråt så kommer jag alltid på att jag lärt mig någon mer om mig själv och mänskligheten.

Lägg märke till att jag skriver detta en hygglig dag. I morgon så kommer jag nog undra vad FAN jag skrev 🙂

Men va fan, jul är ju mysigt ju. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: