När kärleken kom till världen

26 07 2010

Jag skulle kunna berätta en massa. Strunt och sant och lögn och dikt och förbannat poesi. Men jag har bara sanningen kvar att berätta. Alla lögner har jag lagt bakom mig, som en tvätthög med kläder som man växt ur och inte tänker tvätta, inte tänker lappa, inte laga eller ens bry sig om. Jag har samlat hela den där högen och kärleksfullt skvätt bensin på den och sedan släppt en tändsticka och vänt mig och och gått.

Det som är kvar är sanningen. Den obehagliga fula skeva sanningen om mig och det jag gjort och det jag tänkt och det jag känt. Men den är min och jag delar den med er, för jag har inte längre något att vara rädd för. Ångesten finns alltid kvar i mig. Jag är övertygad om att jag inte kan döda den med ett svärdshugg. Men kanske kan jag tiga ihjäl den. Inte låtsas om att den dyker upp, inte rygga när hjärtat slår så hårt att det vill brista. Kanske kommer jag att lyckas. Troligen har jag redan dödat varje egg på den så att den endast är uddlös och svag.

Det sista steget är taget. Jag har klivit rakt ut i kärleken igen. Finner den som en söt dryck att njuta av. Vaknar bredvid en levande människa av kött och blod. Ge henne mina drömmar och mardrömmar och be henne ta mig för och som jag är. Vi är ett udda par, men så passande då. Udda kort skall sorteras med andra udda. Vår kortlek är hel och ger mig vinst varje minut. Jag vet inte någon om framtiden, men den tycks mig ljus och vacker. Hösten skrämmer inte, november är redan död, fast den är svart och kall och jag brukar falla så hårt att det tar mig månader att resa mig igen. Någonstans har livet gett mig styrka igen och jag njuter av den. Den ger mig stadga nog att stödja. Det jag så gärna vill, stödja och stärka och ansa en själ som kanske inte alltid varit på ett lyckligt ställe.

Så vi sitter tillsammans i soffan och var och en för sig är vi rätt så förbannat trasiga, men när vi sitter där så blir vi en helhet som jag nog inte räknat med skulle bli mig förunnad. Det är inte sådär desperat krampaktigt svindlande, snarare en känsla av oerhörd lugn. Som att ha varit höjdrädd hela livet och helt plötsligt finna det vackra i att vara på höga höjder, bergets topp, dalens motsats.

Så nu kära vänner, kära kära vänner, har jag just inte så mycket mer att säga. Just nu har alla märkliga skeva tankar tystnat och ersatts av lusten till att se henne äta frysta ärtor och hundens glädje över att få en ärta eller två. Själv äter jag inga ärtor. Men det gör mig inte så mycket att jag inte kan dela just den passionen. För det är ju inte ärtor det handlar om utan kärlek och den får jag bara genom att se hennes blå ögon vara lite lagom grumligt trötta på morgonen.

Det är väl så det ska vara på sommaren.

 

Annonser

Åtgärder

Information

5 responses

26 07 2010
Pia

Congratulations, vad roligt…lycka till med kärleken! Det är alltid fantastiskt när människor hittar den där KÄRA leken ; ) Konsten är att få den att hålla och inte brista under livets vassa egg! Men, man ska våga för att vinna och brinna mens man ännu kan! /Som sagt lycka till nu ; )

1 08 2010
WoB

Tackar och bugar. Det är väl så att man helt enkelt får ta chansen när den dyker upp och njuta av det. Vågar man så vinner man alltid.

31 07 2010
Lottet

Härligt! Lycka till!

1 08 2010
WoB

Tack så jättemycket 🙂

2 01 2011
2010 in review « WobWorld

[…] När kärleken kom till världen July 2010 4 comments […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: