Kanske

3 08 2010

Din  ord spelar inte längre något roll. Dina miner och din krampaktiga förhållning till min tillvaro skiter jag fullständigt i. Sover när jag vill, vaknar när hunden vill ut. Så, hur mycket ska jag behöva förklara?

Doften av honung retar mina sinnen, händer som rör mig retar mina drifter. Röka, röka, röka och återigen röka. Dricka allt jag finner men finna bara vatten. Grannar som man känner och en lägenhet som finner sig själv trots alla svårigheter. En kvinna som läser för sin dotter. I mitt liv. Hennes röst ger mig alla tröstar jag funnit vara mina. Hunden som de slänger ut, katten som inte finns för dem. Robbie Williams som sjunger.

Jag är en smula gnutta förbannat glad och lycklig.

Så låt mig vara det.

Snälla.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: