Tidens ström

10 08 2010

Tiden droppar ner över mig. Väter ner mitt liv med hågkomster av dagar i solen och nätter i snö. Allt medan min hud blir allt mer stel och förtvinad. Men det är ok. Det är som det ska vara. För varje dag blir jag allt visare och klokare och lite vackrare. Precis som vi alla blir. Mitt hår visar upp grå strån och jag vet att en dag kommer det falla av och försvinna. Men än så länge är jag ung och har funnit någon sorts ro i mig. Det är nog så att jag aldrig kommer bli en lugn person, men allt annat än rå ångest och oro är bra.

På mina golv har hunden lämnat sina leksaker medan hon själv ligger i soffan och vilar sin hundsjäl. Katten sitter i fönstret och tittar ut och längtar någonstans. Som katter plägar göra när de är uttråkade. Som vi alla gör när vi är uttråkade. Kvinnan ligger i mitt sovrum och sover. Det blev sent och glatt igår. Prat och diskussioner och småskratt. Vi duschade hunden och rökade hemrullade cigaretter. Jag drack några öl och hon drack vatten. För sån är vår uppdelning i nöjen.

Idag väntar ännu en dag i den ekonomiska privata krisens skugga. Men kylen är full med mat och alltid blir man mätt. Det pratas om att panta en dator, vi får se hur det blir med det där. Idag hinner vi nog inte göra det i alla fall. Jag borde städa mina golv. Fast det är rätt så trivsamt med ostädade golv ibland. När det är hundens leksaker som ligger över det. Men jag borde nog rädda mina strumpor och kalsonger som hon har hämtat ur tvättkorgen. Innan jag får bitmärken över mina mest privata delar.

Så dagen som på något märkligt sätt knappt har börjat ser ut att bli bra. Ännu en bra dag. Den förlamande trötthet som jag upplevt i några dagar börjar ge med sig. Det är bara att inse, jag är inte stark än. Det behövs inte mycket för att välta mitt lass. Bara att bli kär och arbeta med att hjälpa till att byta fasad på ett hus i några dagar. Mer krävs inte för att jag ska slockna som en tändsticka som brunnit färdigt. På mina handflator finns det där stressexemet som brukar dyka upp när världen varit lite överväldigande. Det kräver salvor och krämer. Själv kräver jag kaffe och cigg och kyssar.

Så rinner tiden förbi, bort. Men den tidsström jag befinner mig i är god mot mig just nu. Den smeker mina tankar och känslorna jag upplever är starka och vackra. Allt för att jag stannade upp en sekund och tittade upp från marken.

Som ett ställverk är mitt hjärta.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: