När hemma är inuti bröstet

18 08 2010

Jag är så glad i mitt hem. Nu för tiden. Det fanns en tid när jag var hemlös. Hemlös även om jag hade egen nyckel och egna väggar och eget tak över huvudet. I mina fönster fanns inga gardiner och inga mattor på mina golv. Jag sov på en madrass på golvet och nöjde mig med det. För jag var ju inte hemma ändå. Väggar som slöt sig kring mig, kvävde mig, dödade allt som var jag och mitt.

Nu har jag monterat upp sängen och redan bytt gardiner två gånger på ett halvår. Funderar på att köpa växter och letar roliga saker i affärer som säljer saker till hem och hus och kojor. När jag går ut genom porten är jag fortfarande hemma, i trädgården busar jag med hunden och ute på gatan går min buss. Den som tar mig till staden vid Viskan där jag handlar mjölk och cigg och går på stadspromenad. På något sätt är jag hemma mest hela tiden. Jag bär med mig hemmet, som en sköldpadda plägar göra.

Även om mina väggar är fast i ett hus så är tanken på det och känslan av det inuti mig precis hela tiden.

Just under himlen bor jag

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: