Mannen som står till svars för din skuld

1 09 2010

Äsch vad trött jag blir. Ibland så är det bäst att bara låta saker och ting ske. Känns det helt klart som.

Det ringde på dörren och utanför stod två mycket allvarsamma män som förklarade att det inkommit klagomål på min enkla person till hyresvärden. Sådant kan man klara sig utan känns det som. Det hela handlade om hundhår i trappan, glömd tvätt i tvättstugan och dessutom hundskit i källaren. Ett enda elände alltså. Så lagom kul att stå där och se ut som ett fån.

Hundhåren kan jag förstå. Efter min förra hund alltså. Hon fällde som om hon vore född till just det. Dipp däremot fäller ytterst moderat så redan där undrade jag lite. När sedan tvätten i torkrummet visade sig vara någon annans och hundskiten visade sig vara en kattskit så undrade jag än mer. Över vad det är som gör att just jag ska behöva få skäll för sådant.

En känsla av orättvisa slog mig men så tänkte jag att det inte är någon idé att börja protestera, inget gott kommer ur sådant har jag lärt mig. Lite som den gången för många år sedan när jag fick ett argt brev om att jag minsann hade stört och bråkat fast jag vid tillfället var på krogen och dansade bort natten. Ska man börja bråka om sådant så krävs det att man orkar och det gör inte jag. Fast att tvätten inte var min berättade jag, lite ordning får det allt vara känner jag.

Så jag plockade upp kattskiten som låg vid grushinken och slängde det hela, lovade dyrt och heligt att inte håra ner mer och dessutom att alltid och varje gång ta upp min tvätt innan jag ens satt upp tvättid. Dessutom ska jag hädanefter ta upp all tvätt från tvättstugan, även andras. Ja jag tänker till och med gå in i tvättstugan när andra tvättar och ta upp deras tvätt. Så kanske jag slipper bli vräkt på grund av andras misstag?

Dessutom blev jag bryskt påmind om den gången jag lyckades med konststycket att gå hemifrån och låta musiken spela natt ur och natt in. Jag hade bara stängt locket till datorn och trodde eländet stängde av sig automatiskt då men så fel jag hade. Den satte minsan på sig igen och spelade Beatles för grannarna i två nätter. Ytterst pinsamt måste jag säga, men som sagt, tydligen inget som värden låter mig glömma.

Det är inte lätt att vara litenJonas 🙂

Annonser

Åtgärder

Information

3 responses

1 09 2010
anna

Vad har du för jävla hyresvärd?
Jag har jobbat på ett sådant ställe & VET att Du har Dina Rättigheter!
Hyresvärden, i sig, har/kan aldrig komma med mycket ”kött på benen”, kolla bara med hyresgästföreningen eller ännu hellre Hyresnämnden

1 09 2010
Pia Hedenquist

Ja du, jag har idag svalt min stolthet också i ett ärende som var helt enkelt ”sjukt”, men precis som du så insåg jag att det är fan i mig ingen idé, även om jag hade kunnat ”bråka” mer för ”min rätt”…Det är bara att svälja ibland! Ur mitt sk ärende kom i alla fall en god sak, jag vet nu vem jag inte kan lita på över huvud taget…och den personen är helt ute ur mitt liv!

1 09 2010
WoB

Jo men det är ju så. Att bråka om saker tar bara en massa tid och energi och att vara stolt gör att man ofta hamnar i underläge fast man tror sig vinna. Bättre att böja sig för vinden och stå kvar efter stormen känns det som 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: