Fortsatta funderingar på då och nu

7 09 2010

Något som jag kom på i efterdyningarna av det förra inlägget var att man nu för tiden ställer enorma krav på föräldrarna. Vissa skolor säger att föräldrar ska vara hemma med sina barn så mycket som möjligt, andra skolor säger att vara hemma med barnen är en kvinnofälla. En del säger att mannen måste börja bli riktig man och ta hand om sina barn och att kvinnor ska bli riktiga kvinnor genom att ta hand om sina barn och alla verkar vara väldig överrens om att det barnen behöver är sällskap med vuxna. Annars blir det katastrof och elände och armageddon. Jomen.

Nu kommer jag ju från en tid när många, just mammor, var hemma med barnen. Eller vad man ska kalla det. För inte tusan var de hemma med oss ungar. Det första de gjorde var att skicka ut oss på gården och sen hade de fullt upp med vad nu folk som är hemma väljer att göra. Ungarna, alltså vi, såg till så lite vi bara kunde av föräldrar och vuxna. Det hela gick ju för tusan ut på att undvika vuxna.

Vid 14 tiden ekade diverse pojk och flicknamn över gården. ”Mikael/Peter/Ronny/Rickard/Susanne/Erika/Pernilla/Svenbert-kooooom iiiiiin oooooch ääääät”. Vi sprang in, åt och sedan ut igen. Skogen, lekplatsen, dungar och skidbackar var fasen så mycket mer intressant än att umgås med en mossig vuxen som ville lära en att prata dålig engelska eller mattetal som man ända var rätt övertygad om att man aldrig skulle ha någon nytta av. Babygympa? Vad faen är det? En anledning för vuxna att komma hemifrån och slippa städa?

De riktigt gamla, de som nu tycker att dagens unga är lika förfärliga som deras mor och farföräldrar tyckte att de själva var, anser att allt beror på att man släppt ungarna vind för våg. Ehhh, var de själva någonsin, NÅGONSIN, på babygympa som små? Trrroooooorrr inte det va?

Men det har gått troll i det hela känns det som. Den som inte är hemma med barnen tills de fyller 50 år är en slapp och likgiltig förälder. Alla bedyrar att de älskar sina barn mer än sina egna lungor och helt plötsligt, som genom ett trollslag är alla hemma lagom till att semestern på det som heter VAB och som egentligen inte på något som helst sätt går att bevisa att det fuskas med. För vem vill säga till någon annan att ”ehhh, 37,3 celsius i temp och en halv hostning vid dagens mjölkdrickning är inte influensa på ett barn”?

I min lilla familj var det min far som var hemma hela min uppväxt. Det var honom jag umgicks med när jag var riktigt liten, det var han som var hemma när jag kom från skolan, det var han som städade och donade, det var han som var min trygghet. Om man nu vill kalla det så.

Ärligt talat, jag hade nog mått bättre på lite hederlig dagis, få vara ifred efter skolan en stund och kanske, kanske ännu bättre om jag sluppit ens gå in till den där lunchen när det ropades ”Jooooooonas, kooom iiiiin och äääääääät”

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: