Mitt liv som Basil

12 09 2010

Fawlty Towers

Image via Wikipedia

Jag läser i en av dagens aviser om den makalöst roliga serien ”Fawlty towers”, i Sverige kallad ”Pang i bygget”. Varje gång jag läser om att det bara gjordes 12 avsnitt häpnas jag över att det är så. För nog kan man förledas att tro att det finns minst 100? Skoj är det i alla fall. Otroligt roligt helt enkelt.

Men så undrar jag lite över vad det egentligen är som är så roligt? Varför jag själv tycker det är så roligt. För själv blir jag ju ”Kalle Anka-tokig” titt som tätt. Det är inte det allra minsta roligt kan jag berätta. För någon. Undertryckta aggressioner? Jo, tjena. Själv vet jag ju aldrig när jag ska explodera, eller varför. Det bara bubblar upp. Mot busschaufförer, folk som tränger i köer, mot de som inte tänker som mig, de som inte tänker alls. Mot flugor som irriterar mig eller mot vädret som jäklas.

Efteråt brukar jag drabbas av enormt dåligt samvete. Det verkar inte Basil göra. Han bara ångar på. Det kanske är det som är så roligt. Lite som Örjan Lax. Att få göra det man vill, utan att det får konsekvenser.

Jag måste verkligen komma ikapp min egna vrede. Det är ju hopplöst om man ska behöva förlita sig på att andra personer ska berätta för en varför i hela fridens namn man blivit tokförbannad?

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: