När inget händer.

12 09 2010

Jag är inne i en sådan där ”skummadrömmarperiod” igen. I natt har jag varit inblandad i gängkrig, åkt motorcykel, bolat  med en oerhört vacker dam, varit hemma hos en gammal kompis föräldrar och bland annat sett deras utflyttade vägg, deras garage som de hade ställt lite längre från huset. Bland annat. Inte undra faen att jag är helt slut när jag vaknar. Jag gör mer på nätterna än jag gör på dagarna liksom.

Det funkar inget vidare med thé som ersättare till kaffe förresten. Inte bra alls. Hela kroppen skriker efter det svarta guldet men får nöja sig med blask. Tur man har väggar man kan skälla lite på. Djuren har jag inte hjärta till att skälla på. Nästan.

Jag är uppfylld av rastlöshet och slöhet. Allt på en och samma gång. Får väl vila lite innan jag tar en längre promenad med Dipp, helst ut i skogen. Känna alla dofterna från våta träd och multnande löv. Kanske skrika rakt ut. För att lätta på trycket liksom. Det är ytterst märkligt, men jag har hjärtklappning och är trött samtidigt. Som att hjärtat inte vill vara med på att jag är slö, att det försöker pumpa upp trycket i kroppen tills jag dansar ut naken i regnet. Men jag blir kvar där jag sitter. Sliten itu mellan lusten att läsa, titta på en film eller bara lägga mig och sova. Eller gå ut.

Ingen riktig ordning nu för tiden. Jag vill liksom allt och inget samtidigt. Får inget gjort. Jag kan tillbringa en hel dag med att känna att jag är jättehungrig men orkar inte göra något att äta. Jag är så vansinnigt less på att vara fattig som en kyrkråtta. Fast det klart, en kyrkråtta har faktiskt inte råd med vare sig tobak eller kaffe eller smågodis så egentligen har jag det väl rätt så bra. Om man jämför liksom. Men ändå. Det är en vecka och en dag tills jag får pengar igen. I min plånbok har jag 4 spänn. På banken ett minus på 95 kronor. Spagetti i skafferiet. Inget mer. Alls. En smula trist. Fast det klart. Jag hade ju kunnat köpa potatis igår, istället för smågodis för 20 spänn. Det hade så här i efterhand varit klokt. Men jag är ju inte klok så det fick vara.

Pengar, pengar, pengar. Fast jag kommit på att jag då rakt inte behöver så mycket pengar som jag en gång trodde mig behöva, så nog är det trevligt när man har några kronor kvar innan de nya ramlar in. Skit samma. Jag lär ju inte dö av svält ändå så.

Som den ouppmärksamma läsaren märker är jag mest överallt i tankarna idag. Det är söndag. Jag skriver mest för att skriva, inte för att jag har något som helst att säga. Men det är oerhört terapeutiskt att skriva har jag lärt mig, så jag skriver väl då. På tv igår såg jag något kulturprogram där man pratade om de läkande krafter som finns i att uttrycka sina tankar och känslor i skrift. Det har till och med visat sig betyda bättre lever-värden. Det beror väl på att driften att förstöra levern blir mindre om man får ur sig det man känner. Kan jag tro. Men jag kan bara hålla med. Man mår bättre av att skriva. Även när man som jag idag inte har något att skriva om.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: