Inför den nya kalla världen.

13 09 2010

Det har skett något i landet. Lite som när en böld spricker så väller det upp. Alla dessa sedan länge knytna händer i fickor har börjar slå sig omkring. Det är ok att säga att man är egoist. Det är till och med det man bör vara. Är man något annat är man liksom förbisprungen av alla andra, redan innan loppet startat.

Egot hyllas. Det lyfts upp på en piedestal och ner ramlar empatin och brödraskapet. I tusen bitar går alla vackra ord om solidaritet och hjälpsamhet. Det är vackert att sparka på andra. Det är mallen för hur man uppför sig. Folket låser in sig bakom tunga grindar och speglar sig tills de kräks upp allt socker och fett de lindat in den egna personen med. Jag är helt plötsligt större än vi. Mer värt. Lite som att 1 vore större än 2. Skalan är spegelvänd. Upp är ner och ner är upp.

Det känns i magen som att det är kört. Alliansen kommer vinna och vi går slutligen in i den totala glömskan. Man ser inte längre än till den egna nässpetsen. Allt och alla andra är suddiga bifigurer till det skådespel som är det egna livet. Alla blir en glänsande naken kejsare. Skrik och du skall höras, tig och du förtjänar ditt egna öde. Till de som inte har någon röst att skrika med säger vi, ”du är bara lat”.

Självförhärligandet har ingen hejd.

Argument som att de nya Moderaterna uppmuntrar till arbete, att det ska löna sig att arbeta, överröstar de få som frågar vad som händer med dem som inte kan arbeta fast de vill. Alla tror sig vara oövervinneliga. Den snabba pengen är viktigare än den långsiktiga lyckan. Dessutom glömmer man totalt att det aldrig lönat sig att inte arbeta. Det har bara varit uthärdligt för dem som är tvingande att stå utanför. Nu är det inte ens det.

Så vi låser in oss, alla i var sin kub. Sen sitter vi där och konsumerar oss till döden. Bryr oss inte om skriken från dem som hungrar utanför portarna. För det är ok nu för tiden. Det är så det ska vara, nu för tiden. De unga lär sig att äga är vackert och att vila är fult. De lär sig att man bara är värd precis så mycket som man orkar slå sig fram för att ta. De utan armar och ben får skylla sig själva.

Jag fryser redan inför vargavintern.

Alla färger har bleknat

Annonser

Åtgärder

Information

3 responses

14 09 2010
sara

Bara for att man rostar pa alliansen moderatsvansen betyder det inte att man ar en hjartlos isglass! Man tycker bara andra fragor an sjukforsakr ar viktigare o att alliansen ar mer kompetenta o fortroende ingivande. S behover en ny partiledare om de ska komma igen – Ms Sahlin star sig tyvarr slatt I jmf m Reinfelt o co.

14 09 2010
WoB

Självfallet är det inte så att man är hjärtlös när man röstar på Alliansen. Möjligen tanklös. Vad jag menar är att det handlar inte bara om sjukförsäkring eller A-kassa. Det är en attityd som sprider sig, sipprar fram, sakta men säkert, där man ser enbart till sig själv och sin situation och har slutat tänka på de som är omkring sig. Det visar sig i sättet att löneförhandla, tankar om olika välfärdsförsäkringar, barnomsorg, sjukvård, skola inte minst.

Sen kan jag verkligen hålla med om att de Rödgröna har två sänken, Ohly och Sahlin. Men politik handlar sällan om enskilda personer, inte i Sverige. Framförallt Borg ger ett väldigt kompetent intryck, men man glömmer hela tiden att Sverige har ett försprång ekonomiskt gentemot andra EU länder genom att vi faktiskt hade ett överskott på 7 miljarder när Alliansen fick makten. De ärvde ett överskott som S hade skapat.

Själv brukar jag räkna mig till socialLiberalerna, men det finns tyvärr inget sådant parti i landet. Folkpartiet är verkligen inte att räkna som liberaler längre. Snarare har de tagit över Moderaternas tankar medan Moderaterna blivit det nya liberala partiet. Men jag saknar den sociala tanken.

14 09 2010
litentanta

Jag tackar för ditt inlägg, du målade upp en massa av det jag känner men tappat bort i min röriga skalle 😦

Jag är inte lika snäll som du dock, JO, man är en isglass om man svansar efter Rajraj m company. Man riskerar även att bli så totalblåst den dag något händer i ens eget liv som inte är förplanerat, inbudgeterat och ordnat. För det är ju nu en gång så att sjukdom, jag gick sönder i nacke o rygg o sånt (tantkrämpor du vet) o sen small det till efter några år så var skallen kass också… Jo, jag deppade ihop förstås men fick mig även en liten dos epilepsi, jag, den värsta arbetsmyran av oss alla… (var vi inte alla det förresten?)

Åren går, värderingarna ryker åt helsicke och det enda som finns kvar är lite ont och elfel… inte kan man rösta bort sånt inte… 😦

Återigen, bra skrivet, återkommer för mer läsande när jag är lite mer på G som det heter, ha det bäst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: