Framtiden är här men nu då

17 09 2010

En dag har slagit sig till ro, en ny är snart färdig att visa upp sig. Själv är jag redo för slakt. Men lycklig. Min vän Lotta har gett mig mat, min mor har gett mig tid. Livet har gett mig möjlighet. Själv har jag som vanligt inte gett mig något. Förutom en smula sorg. Men den går över,jag torkar mina egna tårar och smeker min egna kind, plockar ner mig igen. Till där alla andra är. När jag trilskas slår jag mig snabbt och hårt på samma kind och sen får det vara så.

Levt längre än jag tänkte. Något måste ha blivit bra.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: