Samtal med djävulen i mig

18 09 2010

Det river och sliter i mig. Lusten att dricka bort smärtan är oändlig. Den tar aldrig slut. Den fortsätter hela vägen till helvetet. Röster, av olika slag och olika volymer viskar eller skriker åt mig att ”bara en”. Men jag vet vart det slutar. Alltid i rännstenen. Vakna och inte kunna leva. Vakna på en sekund, nästan innan man vet om det. Hög puls och svettningar, darra och kvida. Kräkas och dricka, sätta sig och dricka, gulpande samtidigt som man ber till den gud man inte tror på att det ska sluta. Vänta de evighetslånga minutena innan alkoholen når blodet och själen. Jag vägrar vakna så.

Det är en lisa för själen att vakna trött. Att längta efter kaffe och en cigg. Att vara yrvaken är en välsignelse. Jag har vaknat allt för många morgnar på köksgolvet. Jag har vaknat allt för många morgnar redan klädd, redan slut. Jag har vaknat allt för många nätter av smärtan i bröstet när man förstår att man än en gång gjort bort sig inför änglarna.

Jag vet allt det där. Jag kan om jag blundar känna känslan, den fjärdelätta darrningen långt inne i bröstet och rädslan för att hjärtat skall explodera, implodera, lämna mig åt döden. Jag vet allt det där.

Ändå känner jag suget.

Hur faen ska man orka med att hålla sig på den smala vägen?

Jag finner inte brandsläckaren till elden i min själ.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: