Jag är fortfarande kvar.

24 09 2010

Det som sägs är sällan det som hörs. Kanske borde jag kamma mig, ställa in mig i leden. Kanske kunde mitt liv vara lättare då. Nu när vi går i hösten, när värmen försvinner automatiskt. Det går inte att hata hösten, för den berörs inte av sådana känslor. Den lever kvar, ger vika för vintern. Du kan skrika dig hes, ändå går året sin väg. Sommaren, den lätta, ljusa, förtvinar och försvinner in i mörker och kyla och våta kläder. Tvätten torkar aldrig i november. Månaden från helvetet. Tvätten torkar aldrig, men den är ren.

Nu staplar jag ord, retas med dig. Du förstår inte och vill inte veta hur jag luktar. Det är så det måste vara just nu. När kriget bara börjat. Jag ställer mig i skyttegravarna och skitar ner kläderna. Visst vore det lättare att tiga. Men det är väl så att man kanske ibland måste göra sig liten för att bli stor. Kriget handlar om människornas tankar. Något annat vore dumt att säga. Man vinner inga slagsmål genom att vara biskådare. De som tiger talar högt. De säger att de andra har rätt. Andra säger kloka saker, de slåss på rätt sätt. Mitt sätt att slåss på är lika smutsigt som de jag slåss mot. Det är smutsigt och elakt och fult. Det finns inga regler, de som håller på reglerna har redan förlorat.


Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: