Jag har slutat tro

24 09 2010

Mina gitarrer har ett språk jag gillar. De säger vad de tycker. Jag håller inte alltid med dem, men de pratar. När jag behandlar dem illa låter de skevt. De kräver respekt. Att ta ett g-ackord betyder något. Att ta ett c är ett helt annat ord. Tillsammans gör de något som är större än dem själva. En melodi består aldrig av ett enda ackord. Annars är det ingen melodi, ingen musik.

Just nu, precis just nu, i denna sekund, så säger människor att man visst kan skapa musik av ett enda ackord. De vill bara ha ett enda. De avskyr tanken på andra ackord som slår sig in. De vill inte ha musik. De vill ha en takt. Marschera. Gå i takt. De säger att de inte är rasister, men. Ständigt detta men. De är inte som de är utan något annat för att de uttalar ordet men. Utan att förstå att ordet men betyder något mer. Någon som gör den ursprungliga betydelsen annorlunda. De är inte rasister, men.

Fast det är nog så att deras ”men” betyder att de är just det som de säger sig inte vara. Även 300000 röster kan ha fel. Deras mängd gör dem inte rätt.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: