När man fryser

25 09 2010

Searching For Water

Sommaren är över. Hösten ligger som ett täcke över landet. Kylan går ända in i märgen, nu innan värmen kommer till elementen. För varmt för att värma upp, för kallt för att inte frys i. Den där tiden på året när inga kläder passar, när inga färger finns, inte syns. Mörkret i mig är totalt. Min gode vän den svarta hunden har återkommit. Slagit sig ned i mina möbler och äter upp min mat. Göder min lust att slockna.

Den är överallt, på en och samma gång äter den och skiter. Livet känns inte så spännande om man säger. Jag trodde nog att jag skulle klara mig, men finner mig själv sittande i köket och kedjeröker, dricker allt för många öl och funderar på att kanske äta. Jag sitter där, i min egen skit och funderar på vad som gick fel. Allt känns det som. Lusten att vara i världen är förbytt till lust att inte säga något, inte vara något. För allt jag gör blir fel, allt går bakåt. Lyckas med att misslyckas med allt.

Skräp ligger på golvet, hundmaten ligger kvar i skålen, för hunden att äta. Igår gick jag på bussen, där satt samhällets allmänna fyllo med sin fyllevän. ”Har han ingen hund med sig idag?” frågade det enda fyllot det andra. Jo, det hade jag, jag har alltid med mig min hund. Dipp delar mitt liv, men hon konkurerar med den svarta. Den som förmörkar allt jag gör. Även om traktens fyllon vet vem jag är. Hur nu det går till?

Det blir allt mer svårt att gå ut. Lusten att stänga dörren för evigt finns där. Blockera allt. Det svin som är jag har tröttnat på sig själv. Vad fan gör man då?

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: