Vem styr?

2 10 2010

Man får många konstiga tankar när någon som står ens själ nära dör. Jag lovar, de är ibland inte kloka. Just nu satt jag och fundera på de senaste dagarnas lugn som finns i mig. Hur lusten att dricka alkohol, behovet att göra det, inte finns. Igår drack jag två cider, lite för att hålla uppe en tradition av alkoholdrickande på en fredag. Men jag hade lika gärna kunnat strunta i dem. Idag är lusten att dricka lika med noll. Det var oerhört länge sedan jag kände för att dricka så lite. Visst, jag inser att det kommer gå över, den där styrkan eller vad man nu ska kalla det. Men just nu så känner jag bara för att dricka cola och mysa framför tvn med hunden. Varifrån kommer det liksom?

Det är då de konstiga tankarna dyker upp. Att min vän Sami på något sätt ger mig något han har upptäckt i efterlivet. Något han själv aldrig fick uppleva och jag sällan får erfara. Lugn.

Men eftersom jag är cynisk ut i fingerspetsarna och dessutom inte tror på någon som helst tillvaro efter livet och defintivt inte en tillvaro man själv kan styra över, så slår jag bort tankarna. Det är säkert bara chocken som gör att jag är trött och lummig.

Men ändå. Varifrån kommer det?

Annonser

Åtgärder

Information

3 responses

3 10 2010
Cattis

Jag är likadan. Cynisk som fan, men ändå kan jag drabbas av det där ”tänk om” och när jag fick Katrins dödsbesked, härom veckan, förstod jag plötsligt varför jag tänkt så intensivt på henne, drömt om henne… INNAN jag visste att hon var död. Då kommer det där ”kanske hon kontaktar mej, från någon annanstans?”, men jag slår bort det. Precis som du.

Men jag förstår att hon tog livet av sej, hon fick heller aldrig lugnet hon sökte… Fast ändå, det känns så jävla onödigt!

Oj vad jag tjatar på här, jag vill egentligen bara säja att jag går igenom samma grej som du och FÖRSTÅR dej verkligen! Jag lider inte med dej, men jag känner med dej!

Hugs brother!

4 10 2010
anna

Eftersom du törs vara ärlig o lämna ut dina tankar (som jag tordes göra förr) så känner jag igen mig själv så himla mkt i vad du skriver om – och det känns så himla bra att inte känna sig ensam – om att känna så. Tack, Jonas, för att du lämnar ut dig…

5 10 2010
WoB

Många gånger så är nog många tankar universella men av någon anledning så håller man dem inom sig. Men jag måste erkänna att det inte alls är något altruistiskt som ligger bakom mitt beslut att vara öppen, det är helt enkelt livsnödvändigt. Men tack ändå för tacket 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: