Är jag allt för tom i själen?

11 10 2010

BMW M635CSi inte PL

Image via Wikipedia

Var ute med jycken i skogspartiet precis här bredvid och sparkade i löven medan Dipp åt sig mätt på fallna äpplen från ett träd som står mitt i skogen. Solen sken och fan om jag inte mådde riktigt riktigt bra. Tur man har hunden annars hade jag bar suttit här och väntat på livet. Jag avskyr hösten av hela mitt hjärta, för den brukar betyda djup depression och ångest och mörka sovrum där endast mina egna hjärtslag är det enda som hörs. Den brukar betyda regn och mörker och melankoli och svarta tankar om att ta sitt liv. Den betyder i sig död. Det händer alltid, säger alltid, något som kräver sorg och bearbetning och ensamhet.

I år var det min bästa väns död som störde minnena från sommarens värme. Sorgen bor innanför skallbenet och bröstbenet på mig. Den virvlar upp gamla minnen från skoltiden. Den sveper upp minnen från vårens spirande grönska. Men den når mig inte riktigt. Jag vet inte om det är medicinerna jag äter som håller allt lite på avstånd. Jag har ju inte så mycket ångest längre, nästan ingen alls faktiskt. Inte någon att prata om, bara den där surrande känslan som aldrig lämnar mig. Men jag känner inte heller något annat. Kanske är det medicinen som dövar alla känslor? I så fall undrar jag om det är värt det. Ärligt talat. Kan man inte gråta över sin väns bortgång, är det då inte en märklig väg man är ute på?

Men kanske lossnar det. Vid begravningen. Eller om ett halvår. Min kära fader sade alltid att sorgen kommer först efter ett halvår. För mig har det stämt än så länge. Det kanske återigen är ett arv från mina förfädrer, att allt kommer i efterhand. När man är som minst beredd.

Som sagt, jag avskyr hösten. Men ändå, när man står där och lyssnar till krasandet som blir när en glad hund käkar fallna äpplen från ett träd mitt i skogen, ett träd som skvallrar om tidigare boplats, så är det banne mig omöjligt att inte njuta av livet. Helt omöjligt.

Så jag passar på att njuta medan jag kan. Alla andra känslor står nog på rad och väntar på sin tur.

 

Min tröstare Dipp

 

 

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: