Du får inte gå, snälla gå inte.

16 10 2010

Mirror image of Image:Gaius Cornelius Tacitus....

Image via Wikipedia

Egentligen händer inget alls. På riktigt. Jag sitter och röker i vardagsrummet fast jag lovat mig själv att aldrig göra det om jag är ensam. Jag kan inte ens hålla löften till mig själv. Det säger väl kanske något. Skit samma känner jag och röker på. Ute är det perfekt höstväder men jag orkar inte ta in allt det vackra. Det finns en spärr eller nått precis innanför halsen som gör att jag vägrar svälja livet. Det blir bara en klump att handskas med. Något som silar röken.

Tanken är väl att jag ska gå till affären för att köpa chips och lite dipp och cola eller fanta. Men jag kommer inte iväg. Blir sittande och förstör mina tapeter och mitt vita tak med mina cigg. Jo, jag har varit ute, men jycken. Vi har gått små promenader, men inget som mättar vare sig hennes eller min själ.

Igår var jag trött så trött. Men så kom min äldsta son på spontanbesök och jag blev pigg och sällskaplig. Det är förunderligt hur lika vi är. Hur olika vi är. Hur vi pratar i mun på varandra och på något sätt kommer in på samma tankespår gång på gång. Jag förstår det inte, hur jag fått sådana barn. Hur jag har blivit välsignad med tre underbara ungar trots mitt leverne och mina handlingar. Hur de fortfarande kan säga att de älskar mig trots att jag svikit både dem och mig själv gång på gång. Det är något att vara förundrad, tacksam och tårögd över. Märkligt.

Men idag kommer ingen på besök. Kanske är det ensamheten som sitter som en globus hystericus i halsen på mig. Ensamheten jag inte idag själv valt. Idag längtar jag efter en kropp och en själ och fria tankar att stångas, gnuggas mot. Ligga och titta på en film och sedan älska. Eller älska medan filmen fladdrar på tvn. Jag vet inte. Kanske, troligen, är det bättre så här. För alla sådana försök brukar sluta i katastrof och minnen av tidigare kärlekar. Varje gång tror jag att det är för lite längre än en evighet men varje gång är det bara för ett andetag. Felet måste nog ligga hos mig. I mig. Märkligt.

Nu är det dags att gå ut i köket och rulla en ny cigg. Fundera mera. Tänka på att tänka. Kanske blir det inget mer än en rykande fimp av allt. Men jag har i alla fall försökt.

Märkligt.

 

Efter alla dessa år.

 

 

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: