De små steg som leder framåt.

15 11 2010

A British 1825 lithograph of Shwedagon Pagoda ...

Image via Wikipedia

Nu ska vi se. Jag letar efter mina tankar. Runt omkring i lägenheten förflyttar jag min lekamen medan tankarna alltid verkar vara ett steg före. När jag slår mig ner vid spisen och tänder dagens första cigarett så famlar tankarna efter fotfäste i vardagsrummet. De ropar på mig, vill jag ska komma och leka men jag vet inte hur jag ska göra för att resa mig upp från stolen. Det blir ett enda stort mysterium vart jag ska placera kroppens tyngdpunkt för att komma på fötter. Så jag sitter kvar.

Det är så mycket jag borde göra. Städa, för tusan, jag måste städa. Placera pengar i fonder och köpa kattmat. Tvätta och låtsas intresserad av vad som händer i Burma. Men röka är det enda som sker, det enda jag gör. Även fast en halsfluss äger min hals och hostan mitt bröst. Feber? Har jag feber? Troligen. Allra mest troligt är det feber som sjuder i mitt blod. Inget ovanligt, inget att skriva ett vykort om.

I helgen har min äldsta son varit här och hållit mig sällskap. Gått ut med hunden och tittat på tv. Själv har jag inget sällskap att hålla.

En tand värker, gud vad den värker. Jag måste till tandläkaren. Men jag vägrar. Över min döda tand att jag går till tandläkaren och överlämnar kropp och själ till någon som endast tittar på min mun för pengar. Då tittar jag hellre själv i spegeln. Gratis.

I aviserna läser jag om ännu ett mord. En bestialiskt mord. Skillnaden denna gången är att jag ätit frukost med mördaren. Han som nu sägs ha sågat av huvudet av sin kvinna och sedan ätit delar av henne. Jag har tittat på tv tillsammans med honom. Tuggat på smörgås och pratat ingenting. Vem kunde tro att han hade ett monster i sig? Vem ville tro? Vem vågade? Är jag annorlunda nu, genom att de facto känna en mördare? Jag hoppas inte det smittar. Mord. Så ytterligt sorgligt. Så fel och så oändligt bedövande att veta att han har en dotter. Det är lika deprimerande som att veta att offret har barn. Så många som faller, på en och samma gång, bara för att en individ blivit tokig och ond.

Så kanske ska jag inte leta efter mina tankar idag? Kanske ska jag låta dem undfly mig?

Just för idag.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: