Rösten från under snön som faller

18 11 2010

Sedan chair carried by two people

Image via Wikipedia

Det ligger små bollar med stoppning över hela lägenheten. Det är min galna hund, Dipp, som står för den distrubitionen. Det som tidigare var en Björne är nu ett tomt skal som slokar med huvudet. Även en Nalle Puh har gått ner kraftigt i vikt. Jag vet inte om Dipp har något emot mjukisdjur i form av björnar, men klart är i alla fall att hon älskar att bita sönder dem så att den där vita stoppningen sedan finns precis överallt.

Utanför mina fönster är marken vit av frost och ett tunt, tunt täcke med snö. Det ska bli mer av den varan har jag förstått. Inte mig emot. Jag älskar snön. Den ger mitt liv lite ljus när världen är som mörkast. Jag älskar ljudet av skoknarr, lukten av snö och den vita färgen. Snart är det jul. Jag vet inte vart alla sekunder tog vägen, det var ju inte länge sedan jag var tvungen att gå in för att ta på mig en extra tröja i den varma sommarkvällen, när vi firade midsommar. Någonstans har alla de där sekunderna försvunnit och jag kommer aldrig mer få dem tillbaka.

Igår frös jag. Ända in i själen frös jag. En frossa som gav mig kall svett på bröstet där jag låg under mitt tunna fåniga otillräckliga täcke. Även med Dipp på ena sidan och katten Chips på den andra frös jag. Feber. Det har äntligen nått fram till mig, varför jag får dessa eviga infektioner i kroppen, dessa eviga halsflussar och dessa eviga lunginflammationer. Tänderna. Jag måste gå till tandläkaren. Jag har inte varit hos en sådan sedan 2003 då jag reste mig upp ur stolen och gick. Mitt i behandlingen. En skräck som var starkare än smärtan i söndriga fyllningar. Så på måndag, när jag ändå är hos läkaren ska jag be om den där remissen till sjukhusets tandläkare så att de får söva mig och göra det som måste göras i munnen på mig. Det är enda sättet. Jag bara vägrar att sätta mig i en sådan där fasans stol och vara vaken medan en tandläkare våldtar min mun med sina intrument. Bättre då att sova och försvinna medan de gör vad de nu kommer göra. Men något måste ske, innan jag tappar alla mina tänder och blir till en gammal man.

Det är sådant jag funderar på en dag som den här. När alla väntar på snön. En del likt mig som ser fram mot det, en del som fasar inför insnöade bilar och brevlådor. Alla väntar och låter livet rulla på. Jag borde städa, fast jag har redan fuskstädat lite. Låtsas inte om dammlagren på möblerna, tar bara bort den vita stoppningen som ligger överallt i små bollar.

Häromdagen var min äldsta son här, sov över för första gången sedan jag flyttade ut hit. För första gången sedan 2006. Tiden går. Vi hjälptes åt med att sortera och slänga och fixa i mina förråd. Det blev mycket som slängdes. Troligen en hel släpkärra. Saker jag sparat fast utan att veta varför. 4 eller var det 5 skrivare. I en tid när det är billigare att köpa en ny skrivare än att köpa bläck så gick de gamla bort. Nu ligger de tillsammans med smutsiga gamla madrasser, tidningar, sladdar och ditten och datten i ett förråd i väntan på att jag kan frakta skiten till återvinningen. Det är skönt, så skönt att få lite ordning på saker. Lite luft i livet.

Under tiden tuggar Dipp på Nalle Puh.

Det är nog en bra dag idag. Ser jag när jag skriver. Jag har börjat göra det, eller, jag funderar på att börja göra det. Titta på vad jag skriver. I vanliga fall så skriver jag och lägger ut, helt utan att tänka på saken. Vill inte ändra på flödet, för det är ju sant, det där flödet. OM jag börjar pilla med texten, rätta och dona och tänka efter om man verkligen kan tycka som jag tycker, så blir det en lögn, känns det som. Men ändå. Om jag tittar på vad jag skrivit nu så är det en sorts hopp som visar sig. För mig i alla fall. Och det är ju faktiskt det viktigaste, att jag själv är nöjd.

Det är ju liksom bara en jävla blogg. En bland millioner, en med mycket liten röst. Mycket lite läsare och en mycket liten skapare.

Fast för mig är den viktig.

 

Annonser

Åtgärder

Information

One response

18 11 2010
Rösten från under snön som faller « WobWorld | Skrivarfärg

[…] the rest here: Rösten från under snön som faller « WobWorld Category: […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: