Tidigare, som om det aldrig skett

18 11 2010

För 5 år sedan skrev jag:

Hur skönt är det inte att ibland förfalla till att vara pretantiös. Riktigt Bergmanpretantiös. Använda svåra ord, vara dyster och seriös. Förfäkta hopplösa teorier, brottas  med den egna ångesten. Jag menar, man är ju Svensk. Det är skönt att deppa. Det är bra att ta sig på riktigt djupt gravallvar. Bort med stoj och glada skämt, fram för butterhet och Joakim Berghsisk dryghet. Låtom oss kontlrolera varje stavelse, låt oss mumla sakta och lugnt, låt dårarna pladddra och kvittra likt fåglar.

Det är gott att se på sig själv med djupaste allvar och beundran. Skämtarna faller på egna grepp i rörelsen mot den slutliga döden. Se på darrande nerver, där varje tråd glänser, dryper av allvar.

För visst är det något gott i att ta sig själv på för stort allvar? För man är ju Svensk.

 

Sen skrev jag:

Halka och annat svårt

Jag älskar snön, den livar upp en i övrigt mörk årstid. Det är som om gud kom på sin tabbe, med att det är mörkt halva året här uppe i nord och skapade den vita snön som kompensation. Men det blir lite knepigare att ta sig fram. Det gör det. I morse skulle jag köra min ärade son och plockade med mig nyklarna till Golfen egtersom den tar sig fram bättre på sina sommardäck ärn Saaben gör på sina åretrunt däck. Det enda pysslet jag behövde göra var att sätta tillbaka battriet som har stått på laddning sedan igår. (Om någon tycker att jag laddar bilbatterier ofta; jo det är sant, tycker jag med, men jag gör det inte för nöjes skull)

Att få i batteriet var väl inte speciellt svårt. Inte lätt men heller inte svårt. Men att få iväg bilen. Då blev det värre. Det skulle sopas rent, skrapas bort och värmas upp. Till skrapa hade jag en gammal cd-skiva. Det är otroligt vad användbara sådana kan visa sig vara. Efter att slitit med bilen i 15 svettiga minuter bestämde jag mig för en ny taktik. Jag bytte bil. Saaben hade redan blivit uppackad av Hulda Hustrun tidigare när hon körde ungarna till dagis. Så, eftersom att det inte får bli för långt mellan tanke och handling startade jag resolut Saaben. Den gick igång med ett trivsamt murrlande och jag körde iväg.

Det var nu jag kom på varför jag valt Golfen från början. Halkan. Jag åkte än dit, än hit. Stod och tuggade mig upp i backarna och höll för ögonen i utförsbackarna. Jag var under, de tjugo minuter jag var på vägen, fullständigt livsfarlig. Totalt, vansinnigt livsfarlig.

Så, jag har bestämt mig. Jag skall tillbringa resten av vintern inomhus. Och vill jag åka någonstans tar jag bussen.

Nu skriver jag:

Så vansinnigt mycket har hänt sedan dess. Jag måste nog sova på saken, fundera på om allt var värt mödan?

 

Annonser

Åtgärder

Information

4 responses

19 11 2010
Junie

Spännande med tillbakablickar! 🙂 Du lät väldigt mycket som du redan då. Tycker jag.

20 11 2010
WoB

Jag vet inte om det är oförskämt det du skriver. Är jag samma, det vill säga, ar jag detsamma som då? Eller är mitt språk något som är unikt för mig? Hörru??? 🙂

20 11 2010
Junie

Om du är samma kan jag inte svara på, det vet jag inget om. Men du skrev på samma sätt då som du gör nu 🙂 Kärnan verkar vara samma, sen kan man alltid förändras lite grann, eller rättare sagt man förändras, alltid oavsett.

20 11 2010
WoB

Jo så klart. Frågan var högst retorisk, (för en något obildade som läser bloggen, jag vet ni är några, ni sänder obildade kommentarer ibland så betyder retorisk: ”Retorisk fråga, eller interrogatio är en figur inom retoriken. Talaren ställer en fråga där svaret är givet eller där han själv ger det. Det övertygar mottagaren bättre när han själv måste forma svaret än om han får ett påstående eller en uppmaning. Det är också ett sätt för talaren att svara på frågor som denne tror att åhörarna kommer att ställa utan att behöva vänta på att så sker.” där jag nog trodde mig veta svaret. Men återigen, det är en smula otäckt att vara densamma efter 5 år, år när så mycket har hänt.

Fast, när jag tänker närmare på saken, det är ju fan en tröst att vara just den samma. Grunden jag har att luta mig mot är mig. Vem annars kan man luta mot?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: