Innan kemikalierna når hjärnan

24 11 2010

Dexamphetamine (photograph)

Image via Wikipedia

Något har skett i mig. Redan. Inga krav på att något ska hända ändå händer det. Sakta tydligen. Andra dagen på nya medicinen och kanske är det rätt då. Bipolär typ II med blandepisoder. Är det jag? Är det det som hindrat mig att nå världens topp, även fast viljan funnits. Är det det som skapat alla konstiga utbrott mot människor jag älskar? Är det anledningen till att jag är jag? I så fall, om så är, är glad för att den gjorde mig till mig, men lika glad, ja, jag jublar, om den försvinner.

Allt händer så fort. Så otroligt fort. Som en hand som ska ge en helt opåkallad örfil. Man ser den inte, det bara svider, helt plötsligt. Jag vet, min kind har tagit emot många sådana. När jag gjorde det man inte fick, när jag gjorde det man fick. Helt utan vänner, utan skydd tar jag emot den här livets örfil och upptäcker att pain is pleasure. Det som gör ont leder till gott. Salt och socker, sött och surt. Smågodis som man plockar ihop, värmd av många händer, kanske en smula bakterier och virus. Livet är en påse godis. Skriv ner det och vart du fått det från. Jag lovar att det betyder något för någon. För mig.

Så där satt jag. I ett litet kontor, en bokhylla, ett överbelamrat skrivbord. En karl som såg ut som jultomten utan skägg och min kontaktperson som som vanligt var snygg, Fan, jag borde inte ha en snygg kontaktperson. Men hennes tankar är så vackra, gör så gott i mig, även om hon inbillar sig att det skulle göra ont för mig att höra sanningen, den jag så väl behöver. SÅ vi satt där och pratade, jag pratade, för första gången om HELA mitt liv. Så nu är jag bipolär typ II med blandepisoder och en möjlig ADHD eller ADD. Dessutom är jag nog kanske, om agj tänker efter, om jag får ro, kär. I någon jag inte känner. Men hon säger att hon är kär i mig, så då är väl allt väl då. Hon kommer i morgon med tåget. Internet är konstigt. Som en helkväll på krogen men utan avslutande desperat dans. Man är redan överrens långt innan sista dansen är över.

Det går så fort, läkaren hade så rätt, kvinnan som kommer i morgon är så vansinnigt vacker. Själv knaprar jag mina piller och hoppas att en dag ska den lilla motorn i mig, det vita bruset, tystna och vila.

Då blir väl livet som jag vill?

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

25 11 2010
Cattis

Så är det ofta, allt bara rasar ner över en, samtidigt och med en galen hastighet!
Underbart att vara kär!
Jag sa ju att du inte skulle ge upp hoppet, remember?

Allt det bästa, brother!

28 11 2010
WoB

Nog är det underbart. Lika hårt som man faller är det lika underbart att flyga.

Kärleken är det bästa rus som finns. Helt klart.

Jo, jag kommer ihåg, jag glömmer inget.

Det samma önskar jag eder, siss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: