När jag tänker står jag stilla

28 11 2010

Det som finns i mig väller ut, över den vita snön och färgar himlen azurblå. Varje snöflinga som faller innehåller ett ord, ett löfte. Om frid och allt som därvid tillhör livet. Det är inte som det brukar, även om allt är som det alltid varit. Bara annorlunda, kanske mer bara. På bordet står tallrikarna kvar från när vi åt makaroner någon gång i natt. Timmarna finns inte längre. Tiden står stilla, allt flyter ihop och blir sådant det borde vara. När man fryser så värmer man sig. Av elden i sitt bröst eller från hennes hud. 

Alla tankar står stilla, som vatten i en stilla tjärn. Sådant ska man vara aktsam på. Ifrågasätta det som är fel och bända verkligheten rätt igen. Så vi bänder och bråkar med molnen på himlen som är på fel plats. Flyttar och organiserar om livet. Finner munnar som söker hud. Vi äter av varandra. Allt jag tidigare varit faller på plats. Det är för att jag skulle hamna i just den här lägenheten med just den här kvinnan och just den här hunden och just den här katten och en tidning som faller på golvet klockan 02.38.

Människor utanför vår värld försöker nå oss, knackar på genom datorn och mobilen. Vill finna så som de alltid gjort. Men jag vet, jag förstår. Jag bara vill inte. Att vara ens en sekund i en annan värld än den som är utanför hennes skinn. Kanske ska vi vara tillsammans resten av livet. Jag vill det. Gud vad jag önskar att aldrig behöva vakna upp ur den här underbara märkliga drömmen om ett liv som kan vara annorlunda än svettiga bakfyller och våta kuddar.

Hon gör musik. Hon är fotograf. Hon är konstnär och hon är underbar. Musiken är sällsam och dov, sorgsen och inget jag tidigare hört förut. Jag har bara mina ord, hon har alla verktyg i världen. Hon pratar oupphörligt, ord som flyger ur hennes vackra läppar, flyger in i mina öron och slår sig till ro långt inne i min hjärna. Bor kvar, slår sig till ro. Hon är boken jag ska skriva, orden jag tänkt och varje punk och komma jag någonsin skrivit och kommer skriva. Vi är inte yin och yang. Vi är yingyan. Helhet, kompletta galningar och kompletterar varandra och summan blir större än delarna. Där hon har gropar har jag toppar, där hon skrattar är det min luft i hennes lungor.

Jag är trött. Så trött men vill aldrig sova, aldrig vila, aldrig sakta ner, aldrig lägga mig i en tom säng igen.Men så kommer det ske. Så klart, dagarna går inte, bör inte, fyllas av någon annan. De måste fyllas av livet själv.

I morse låg jag med hennes ben omslingrade med mina, såg på när hon sov.Försökte förstå, försökte försonas med allt och sökte universums läkande krafter.För att aldrig mer bli tokig, galen, falla. Hennes andetag var lugna, avbröts bara av små, korta hostanfall. Som när ett barn kastar småsten i en bäck. Det jag försöker förstå är vad jag gjort, inte kan förstå, är vad jag gjort för att förtjäna henne.

Cecilija den Underbara

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

28 11 2010
Junie

Det är verkligen underbart att läsa dina ord om kärlek, så otroligt olikt något jag någonsin skulle skriva eller tänka men väldigt väldigt vackert. Jag önskar dig och er all lycka!

30 11 2010
WoB

Så fint av dig att önska oss all lycka, det är så sällsamt i denna annars så egoistiska o kyliga värld. Jag/vi önskar dig ett underbart liv tillbaks. Det är individer som du som gör att man orkar sträva vidare o tro på att livet inte är så jävla värdelöst o fult. massor med kramar till dig! Cecilija

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: