Tiden mellan möten.

3 12 2010

Jag försöker hålla ihop. Det går sådär. När tåget blixtade iväg, när snön föll och kylan stod som en ångkvast från munnen så gick det så fort. Så lätt att det jag försökt intala både mig själv och henne hela dagen brakade ihop och försvann. En klump i halsen och ett illamående. En lust, till döden och till att stoppa tåget med min egen kropp. Men saker måste få ha sin gång. Jag vet det. Jag har lärt mig det. Men det är så svårt att säga på återseende när mötet är eoner bort.

Men jag har kvar saker. Minnen. Av hennes ord och ljud och hur hon kurar ihop sig i natten, hur hon låter när hon sover och hur hon smeker mina sinnen, alla på en gång. Mentala utlösningar, gång på gång, blandat med svetten från hennes hals och doften från hennes hår. Hur hennes ögon kan skifta från djupaste lycka till djupaste förtvivlan i ett andetag. Jag har kvar  hennes byxor. De ligger i min stol, jag försökte medvetet få henne att glömma kvar dem. När jag lägger mig i natt kommer jag fånga hennes doft i kudden.

Det här kommer bli bra. Det är redan bäst. Men just nu, precis just nu, känns det bara förbannat ruttet.

Jag hatar Skövde.

Annonser

Åtgärder

Information

One response

11 12 2010
Kvinnan

Att skiljas är att dö en smula förvisso men man skiljs bara för att mötas igen. Gläm aldrig att jag älskar dig! Din.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: