Ljudet av hur jag skärper mig

4 12 2010

Joseph Bara

Image via Wikipedia

Nu börjar det bli ordning. I hemmet och skallen. Det är bara hjärtat som slår se ensamt. Hur i hela jävla fridens namn kan man vara så ensam när man älskar och blir älskad? Jag trodde inte det var hennes kropp jag ville ha, hennes ord, hennes hjärta. Jag trodde i min enfald att det var hennes själ. Men den finns ju kvar här. Den bor i min lägenhet, i min kropp. Så vad är det jag saknar? Vad är jag så rädd för? Varför har jag smått panik i bröstet, som om hon vore försvunnen för tid och evighet? När hon egentligen bara är en timma bort. När hennes hårstrån ligger på mitt sovrumsgolv. När hennes cigarettfimpar bor i mitt kök. När jag kan se på bilderna som är henne och tänka på kroppen som jag fick låna. Vad fan är jag så rädd för? Varför gör det så ont och måste jag, snälla, måste jag känna mig så förbannat självisk?

Men det är bara tankar, bara känslor. Det är inte verklighet. Det är hjärnspöken. Det är alla mina samlade minnen som jag samlat ihop i en säck och blandat ihop med henne och det vi har. För helvete, skärp mig. Väx upp mig.

Så kanske borde jag fortsätta med att städa micron? Golven igen och kylskåpet. Damma under tapeterna och slita upp golven för att våttorka betongen. Slita av mig mitt skinn och putsa och feja mig själv ren. Skära upp bölden som växer i mitt hjärta så att det kan bli rent åt henne igen. Skippa att sitta här och tycka så förbannat synd om mig själv när jag egentligen är så satans lycklig.

Så får det fan i mig bli. Ingen tjänar på att jag sitter här och fryser i tiden. Ingen och allra minst hon och det jag hoppas vi kan bli. Det jag hoppas vi är. Vi behöver båda andra människor i våra liv. Jag kan inte tro att jag kan ge henne allt. Så då för jag fan i mig ge henne tid för det med. Ingen behöver kvävas, inte ens i kärlek.

Så får det bli.

These tears I’m wailing
I spill not without reason
Remove them

My dearest love
My

Take me to the place I’ve been dreaming of
Where the grotesquely lonely
Meet the grotesquely lonely
And they whisper just very softly

Please, be mine, dearest love
Be my dearest love, be my dearest love
I have hung on, hung on, hung on
For one hundred years

For someone to shake me
Someone to wake me if necessary
Someone to break me

My dearest love
My dearest love
My dearest love

My dearest love
My dearest love
My dearest love

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: