Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor

5 12 2010

Zarah Leander

Image via Wikipedia

Där utanför mina fönster, dem som jag känner så väl, de som jag tittar ut genom, på världen som finns och som jag inte vill ha, där faller snön. Luften blir tät och vit och kall och på marken döljs all smuts som vi sprider. När man går ut knarrar det under fötterna och varje steg man tar blir ett spår, ett minne. Varje andetag blir till ånga och varje tanke sätter mina känslor på rätt plats. Utanför fönstren finns millioner och åter millioner människor. De föds och dör och knullar och lider och glädjs. Här inne finns bara jag och katten och hunden och minnet av en kvinna som tagit mig liv med storm, som fuckat upp allt och gjort det med glädje för hon vet att det behövdes störas. Hon är precis vad jag behöver, måste ha.

Luften är grön i mitt bo. Fyllt med musik och rök och känslor och längtan och lycka och den där gnuttan svart som aldrig kommer lämna min värld. Den behövs, den ger stadga åt alla andra färger. Mina gitarrer har äntligen börjat prata med mig igen. De kvider sina ord åt mig, för henne, till henne, i henne, i mig. Hon bor i mig. Långt innanför gryende död och tomt bröst sprider hon sin sällsamma värme. Som en brasa, som en evig eld, som en vulkan, som något som var anledningen till att jag varit så ensam så länge och så själv nu. Vi pratar på telefon eller genom msn och jag kan inte släppa taget fast jag vill. Ge henne frid och ett eget liv. Men jag klibbar mig fast vid henne. Det är så det måste vara.

Helst skulle jag krypa in i henne. Bli hennes hjärta och sprida mitt blod i hennes lemmar. Värma hennes händer och själ. Bli ett geni, få talang, för henne.

Min musa, min kvinna. Min, min och återigen min. Hennes, hennes och återigen hennes. Hon talar med hög och klar röst, som höstens luft. Sjunger i mig, får mig att skriva väl valda ord och illa valda meningar. Som en mjuk matta att vila söndriga fötter i. Som varmt vatten att flyta i. Min skugga har flytt mig, den följde med i hennes ficka, vakar över henne. Allt, allt, allt.

 

 

Annonser

Åtgärder

Information

8 responses

5 12 2010
Cattis

WOW! Jag riktigt KÄNNER dina känslor, genom texten. De lever och hoppar ut genom skärmen och rakt in i mitt hjärta!

Words!

Du är så himla jävla jättevärd att få bli sådär helt upfuckat kär, brother!

6 12 2010
WoB

Tack. Det är nog helt enkelt så att jag känner så mycket att det skulle gå igenom en betongvägg och alla stålväggar i världen. Allt är kemi och elektricitet och energi och just nu så kan jag driva hela jävla NYC på egen hand, bara genom att andas. Sen har Cecilija gett mig mitt språk. Ett eget språk som jag sökt i många år. Hon gör mig bättre helt enkelt.

Är vi inte alla det, vi som gått den långa vägen i livet? Sådana som oss borde få abonnera på lycka resten av livet 🙂

7 12 2010
Cattis

Är vi inte alla det, vi som gått den långa vägen i livet? Sådana som oss borde få abonnera på lycka resten av livet 🙂

-Medhåll!

7 12 2010
WoB

Förresten gillar hon din blogg med plus hon misstänker att någon hon känner kanske känner dig. Du vet de hårda åren… 🙂

7 12 2010
Cattis

Inte omöjligt, världen är liten å DEN världen är ännu mindre! Ge henne en kram från mej å tala om för henne att hon har hittat en riktig guldklimp i dej! 😉

7 12 2010
WoB

🙂 Tackar siss 🙂

11 12 2010
Kvinnan

Tackar för kramen, here is one right back at you!

11 12 2010
Kvinnan

Underbara älskade du är redan ett geni! Din.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: