Säljer mig dyrt

6 12 2010

Livet efterDoeden

Image via Wikipedia

Snörök och cigarettrök blandar sig där jag står i skogen. Hunden skuttar runt över pinnar och stenar, letar efter källan till hundlycka medan jag själv bara står kvar, stampar med kalla fötter i snön och tänker på absolut ingenting. Smaken av kaffe sitter kvar i munnen och luften jag andas doftar vedeld och vinter. Strax före jul, när världen springer som om det vore de sista dagarna.

Visst väntar jag på våren. Visst väntar jag på värme och färger. Men just nu är jag förnöjd med livet och tiden jag lever i. Låt det snöa, jag är kär. Hon pepprar mitt liv med små meddelande på msn, där hon skriver att hon saknar mig och det som är vi. Jag skriver tillbaka, väljer mina ord, försöker ge henne samma känsla av skönhet som hon själv ger mig. Undviker att bli pretantiös eller klyschig. Letar efter mitt eget språk, det jag äntligen fått, genom henne, av henne. En gåva att vara tacksam för resten av livet. Något att vårda och vörda.

Jag väntar på att hon ska komma tillbaka och stöka ner min tillvaro igen. Hennes stök är underbart. Det är samma stök som jag själv lämnar efter mig där jag drar fram. Tankar på litteratur och filmer och foton och konst och livet och kärleken och, ja, jag erkänner, sex, finns och bor i mig. De smälter ihop i tanken på henne. I hennes ansikte kan jag läsa allt det där, en hel livshistoria i ett par ögon. En svag, svag, svag antydan till böjning på näsan som ger henne ett aristokratiskt utseende utan att hon är sådär ful och intetsägande som aristokrater brukar vara. Snarare är hennes ansikte med allt som finns däri så vackert att jag inte kan beskriva ens för mina inre ögon hur det ser ut.

Men idag möts vi inte. Idag är det timmar mellan oss. Även fast hon finns här. Så jag får låta dagen gå och göra något bra av den. Något bra av den nya man jag blivit. Kanske borde jag tvätta lite? Så enkelt kan det vara. Hålla på med enkla saker, som inte kräver tanke eller känslor, bara att man gör dem. Bleka fläckar och gnugga bort spilld mjölk. Aldrig gråta över den, bara tvätta bort den.

Kanske ska jag åka in till stan för att gå på torg och gator och skrika ut min kärlek med hållning och ansikte. Eller bara ta en promenad med hunden. Vi får se, det blir som det blir. Under tiden så är jag väl egentligen någon annanstans, eller i alla fall i en annan tid. Just nu så skiter jag vansinnigt mycket i att ”leva i nuet”. Nuet är tråkigt och grått och framtiden och baktiden så mycket färgrikare och vackrare. Så förlåt mig alla ni som har tavlor eller tatueringar med ”carpe diem”, ni har bara gått på en myt. En saga om att man kan leva i nuet även när nuet inte ger något alls. Då drömmer jag hellre om annat.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: