Hate it when You leave

9 12 2010

Jessie Wessel (1894-1948), Swedish actress.

Image via Wikipedia

Världen visar sig från sin allra vackraste sida. Snö som gnistrar, en vintergul sol som skiner, blå himmel och under allt det där går jag och hunden planlöst och letar tidsfördriv och värme. Benen går av sig själv, det är väl kroppen som berättar att blodet behöver få lite fart och fläkt för att jag inte ska frysa ihjäl i allt det vackra. Vinterskorna ger stadga åt varje steg och gör vintertillvaron lätt och ledig. Hunden skuttar och letar, borrar ner nosen, ja hela ansiktet, i snön för att finna vad det nu är hon kan känna finns där under. Hon är glad, svansen viftar som om den nyss fått pris som bästa svans i någon viktig tävling.

Två veckor och en ynka dag före jul och allt är väl i världen. Inom mig, där jag bor för det mesta, har jag en skön känsla i magen. Den berättar för mig att saker och ting är precis så som jag vill de ska vara, så som de borde vara. Som de borde varit för länge sedan. När kommer in så sätter jag på en kannan kaffe, rullar en cigarett i väntan på att kaffet bryggs och tittar mig omkring. Bestämmer att det behöver städas här hemma. Inte så att saker har fallit isär eller samman, men det är dags att dammsuga lite, plocka bland tidningarna och torka upp spilld tobak från köksbänken. Inte mer, inget som kommer dränera mig på kraft. Men det måste göras.

När mörkret faller så står jag kvar i ljuset. Det fanns en tid när det inte spelade mig någon som helst roll om solen eller månen ägde himlavalvet. En tid när jag var så vilsen i världen, så trasig och sönder och så övertygad om att mitt liv redan var över att jag slutade andas. Nu drar jag in varje gnutta syremolekyl jag kan finna för att njuta av livets mirakel. Man säger att varje födelse är ett mirakel men glömmer bort att livet i sig, alla de där dagarna som passerar och väntar är lika stora mirakel som den dag eller natt livet började. Att man kan se, höra, lukta, känna, förnimma, tänka, fundera, ta på andra människor och bli nådd av andra. Är inte det ett mirakel så säg?

Därför ska jag nu bara finnas och vara så förbannat tacksam för att jag får göra det. Att en sådan som mig kan få alla välsignelser i hela världsaltet, att en sådan som mig kan få vara med alla de människor jag mött i min dag, att en sådan som mig får äta mig mätt varje dag, bo i ett vackert hem, älskas av mina barn och dessutom världens genom tiderna vackraste kvinna.

Är inte det ett mirakel så vet inte jag vad som är ett sådant.

I’m on my way, it’s you I turn to
How many days have I to love you
I got to say this is inside me
I’ve got to have someone to guide me
Hate it when you leave, hate it when you leave
Hate it when you’re leaving me

You’re everywhere I go
Even though you’re miles away
But I see, see you face everyday
Ooh and I love, I love it
It’s a hard game you play
Hate it when you leave, hate it when you leave
Hate it when you’re leaving me

It’s killing me
No arms around me
Living this way, so underhanded
I gotta make you stay
I gonna habit
Hate it when you leave, hate it when you leave
Hate it when you’re leaving me

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: