Ljudet av mitt hjärta

12 12 2010

Nästan halvvägs

Image via Wikipedia

Det är något fel i kroppen på mig. Troligen bara ännu en av alla dessa evinnerliga förkylningar som jag får lika ofta som andra käkar frukost. Själv äter jag nästan aldrig frukost å andra sidan så det kanske jämnar ut sig. På promenaden med jycken, i snön och den nästan bibliska kylan så finner jag mig själv inte riktigt vara där. Jag vill in redan när jag tagit ett steg ut i luften utanför porten. Vill in och komma ikapp mig själv. Som det är nu så ser jag bara ryggtavlan på mig själv långt där framme.

Det ekar ord i bröstet på mig. Ord som vill ut, men de hindras av något. Försiktighet? Är jag försiktig nu igen? Är jag lika rädd som jag misstänker och i så fall, vilken nattgammal is tror jag att jag står på? Jag vill helst bara sova. Sova och få lite ordning på mig själv, städa upp mig själv så att det inte är ett vrak som möter kvinnan vid tåget på fredag. Kamma till mig mentalt. Men av allt blir det intet. Bara samma irrande känsla av att det är ett stor hål i mitt hem där hon borde finnas. Men så kommer jag ihåg, minns att hon faktiskt finns här. Avstånd är bara tomma molekyler. Tomhet är ju faktiskt ingenting och då finns ju inte avståndet heller. Så får det fungera i min värld just nu.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: