Min egen musa

15 12 2010

Kropotkin in Haparanda, 1917

Image via Wikipedia

En lugn hunger. En lust att sova. En påminnelse om att frid existerar. En varm känsla i magen av den där kärleken som är så annorlunda än alla andra kärlekar jag upplevt. Vi pratade just om det. Att många nog tittar på oss och tänker, är han/hon kär igen? Jaja, det går över.

Men det gör inte det. Vi pratar och har planer och projekt. Vi delar inte bara tv och säng. Vi ska skapa, stödja varandras skapande. Leva med varandra på alla sätt det går. Föutom nu i början när vi lever i en bubbla en gång i månaden. Men det komme ju ge sig det med. Men det handlar inte bara om att knulla och äta och skita och titta på tv. Det finns något annat, något jag sökt hela mitt liv. En lekkamrat. Någon att skapa och leva med. PÅ riktigt. Dela dikter och upplevelser av filmer och böcker och musik.

Så jag är lycklig igen. Tillfreds med livet. Känner förtröstan.

Att vi sedan är galna och impulsiva och tokiga båda två kan bara vara bra. Det låter som det kunde bli en katastrof men vi känner varandra redan så väl. Kanske inte på riktigt än. Men på allvar. Det känns som att jag känt henne hela livet och att jag bara väntat på att hon ska matrealiseras. Så gör hon det. På en jäkla datingsite. Tack Badoo.com för det. Tack och tack igen.

 

En av mina favoritbilder på Hanna Cecilija den Underbara. Min rockmodell, min kvinna. Så vacker. Så genomtänkt. Så vacker, vacker, vacker.

 

 

 

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: