Born to lose.

27 12 2010

Just Lose It

Image via Wikipedia

Vi åkte med bussen jag och Dipp. Allt medan Motörheads nya ringde i mina öron. Jag stängde av omvärlden, låtsades att jag satt ensam på bussen som jagade fram i mörkret. Och nu har jag väl samlat ihop tillräckligt många klyschor för att kunna få skriva något som betyder något. Fasen, ibland känner jag mig som den store FÖRFATTAREN som jagar sig själv över alla tidningar. Han som skriver om medmänsklighet och solidariet men trivs bäst borta från famliljen på ett hotell eller i Italien där han alltid dricker perfekta espresso och njuter över att allt är magiskt. Jag är faen lika talanglös och misslyckad, förutom att jag inte har pengar och uppmärksamhet då.

Just nu har jag tappat mitt språk. Det som hon gav mig. Det som jag för helvete arbetat mig till. Det är inte så att jag latar mig på skrivfronten. Jag skriver och skriver för att lära mig vem jag är och hur min röst låter. Men puff så är allt borta och allt jag skriver blir platt. Jag vet att en del, mig själv inräknat, anser att jag har en viss talang på skrivandefronten. Men just nu får jag hålla med var och en som säger att allt jag skriver är skit. Det är verkligen dynga. Läser du så här långt så vet jag inte varför. Kanske söker du de där guldkornen jag spred förut. Well baby, ådran är tom. Jag får söka en ny. Söka mitt språk igen. Kanske finner jag det om tre timmar, kanske aldrig. Jag vet inte. Men just nu är mitt språk inte unikt, inte universellt, bara så jävla tomt, platt och det känns som att vem som helst kan skriva vad jag skriver.

Grå byxor, grå polotröja, grönt militärskärp och två ringar, en på vardera hand. Klassisk mansklippning och lite snor i näsan. Så ser jag ut och det kanske är det jag ska skriva om?

Fan vad jag blir trött och lite ledsen och panikslagen över att inte vara den jag är just nu. Utan bara en i mändgden. Fast, jag har en underbar flicka som älskar mig, så vad gnäller jag om?

Förresten, det bästa hotellet i världen är det man bor på just när man gör det.

 

Go ahead put the blame on me, another reason to disagree,
Deaf to all the truth for sure, hear the hammer knocking at your door.
But you know it’s all fairy tales, a heavy heart like a bag of nails,

Stand up! Show your face, another victim of the cold embrace.
Before too long, no more singers, no more songs.

Oh no, last call, you had a chance, you lost it all.
Got some, bad news, never learned to dance, born to lose.

Telling lies just makes it worse, another loved one, blind and cursed,
Don’t speak the truth, only lies, all we need is a reason why.
But then you always miss the point, your perfect time is out of joint.

Stand Up! Bite your tongue, hell coming and it won’t be long.
Your wasted life, cut to ribbons with a thousand knives

Right now, right here, lose your mind, but show no fear.
Burn slow, no excuse, so unkind, born to lose.

Be still, turn your back, you can’t survive, and that’s a fact,
I know you can’t believe it’s true, the evil years catching up to you.
Now your face, is awful pale, never thought you were gonna fail.

Stand up! We cut you down, the worm awaits you in this barren ground.
Your last goodbye, sweet justice for your wasted life.

Right now, no doubt, in a world of pain, no way out.
Be still, can’t refuse, in a world of shame, born to lose.
No remorse, can’t cope, no getaway, up in smoke. Fade out, we accuse, time to pay, born to lose. Born to lose.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: