Året 2010, del I

30 12 2010

???

Image by aldoaldoz via Flickr

Jag seglar på kärlekens skepp. Lever piratliv. Eller kanske snarare leker piratliv. Året är snart slut. Det är alltid tid att blicka bakåt dagarna före nyårsafton. Det är oundvikligt. Tidningarna fylls av listor över vem som gjort något bäst och vilken person som gjort något sämst. Det rör mig inte i ryggen, jag har fullt upp med att skapa mina egna listor inuti skallen.

2010 är, vad året när jag på riktig började tänka på det här med alkoholen och på riktigt började bli rädd för ”biverkningarna” av den. Jag dricker mindre nu. Inte på långa vägar vit, men lite ljust grå. Det var året när jag fick vara hunden Kitas husse och det var även året när hon dog en sommardag.

Det var året när jag steg av en buss och mötte hunden Dipp för första gången. Hon som nu ingår i min lilla familj. Hon som äter upp soffdynor och skuttar runt som en stor hare i snön. Hon som skänker tröst och lindring men även fått mig att vinka adjö till långa sovmorgnar. Katten Chips har funnits hela tiden, ända sedan 2003, men även hon har mer eller mindre accepterat Dipp.

Jag träffade, som genom slumpernas slump min kära dam. Hon som är lika komplicerad som jag men lite klokare än mig.

Det har varit ett bra år. Helt klart ett bra år. Jag har fått en diagnos som äntligen stämmer överrens med symptomen. Det är inte läge att andas ut men väl att börja andas igen. Jag har lärt mig några nya ackord på gitarren, fått tillbaka en kär vän och förlorat den samma igen genom livets grymhet, han valde att lämna oss alla eftersom hans liv när det var som värst var outhärdligt. Det är en sorg jag inte kan förtränga, men väl lära mig leva med.

Under året har jag äntligen tagit klivet ut i livet igen. Istället för att vägra åka buss eftersom det fyllde mig med bottenlös skräck att sätta mig på en sådan har jag nu lärt mig att åka buss till den milda grad att jag titt som tätt somnar på vägen till eller tillbaka från stan. Nu kan jag i lugn och ro börja beta av alla mina skräcker och nojor. Allt från åka hiss (har redan börjat) till att gå på bio. Att äta bland andra människor bereder mig inte längre några större obehagskänslor. Det är annat än när jag var tvungen att ligga på mage på sängen och äta små, små bitar med mat från en tallrik som jag hade på golvet nedanför mig och samtidigt dricka 2-3 liter vatten för att kunna svälja ner maten.

Det känns som att anno 2010 varit gott mot mig och jag ser med förväntan fram mot nästa år.

Min förra hund, Kita.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: